Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landtmarskalk. Erkebiskopen Uno von Troil var sjelfskrifven talman för presteståndet. Rådmannen i Stockholm, titulerade borgmästaren Anders Wallin blef borgareståndets och Olof Thorsson från Södra Möre bondeståndets talman.
Den 27 Januari öppnades riksdagen på rikssalen, då konungen i sitt hälsningstal till ständerna skildrade den tidigare och lyckligare perioden af sin nu 21-åriga regering, i jemförelse med den senare af tvedrägt uppfylda, vände sig derefter i förbindliga ordalag till hvarje stånd särskildt samt omtalade anledningen till ständernas sammankallande, som var regleringen af finanserna, hvarvid han anmärkte, att, om besluten blefve eniga, vore tillgångarne tillräckligare än man förmodade och någon förhöjning i bevillningen ej erforderlig. Slutligen betygade konungen sitt förtroende till ständernas tillgifvenhet och nit i en tid, då en fanatisk villa skakade alla länder, samt framhöll Frankrike såsom ett talande bevis på ett tygellöst sjelfsvålds olyckliga verkningar.
Derefter upplästes konungens allmänna proposition, som begynte med en kort berättelse om hvad i rikets styrelse sig tilldragit, hvarvid först omnämndes fredens afslutande och rikets förhållande till främmande makter; derefter kronprinsens tidiga framsteg och deltagande i regeringen under konungens frånvaro; vidare konungens erkänsla för hertig Carls under sista delen af kriget ådagalagda tapperhet; så ecklesiastikexpeditionens och högsta domstolens inrättande, hvarefter konungen tillförsäkrade åkerbruket en kraftigare uppmuntran, än under kriget kunnat detsamma egnas, samt betygade sin fägnad öfver, att kriget ej hindrat vetenskapernas, vitterhetens och fria konsternas tillväxt; sin aktning för svenska krigarens mannamod, till hvars belöning befälhafvare och soldater fingo bära samma hederstecken, som konungen sjelf mottagit[1], och sin tacksamhet för de rika sammanskott, som blifvit gjorda för sårade krigare, deras enkor och barn. Slutligen meddelade konungen ständerna sin föresats att uppresa en obelisk af svenska stenarter, förädlade af svenska händer, till minne af den trohet och tillgifvenhet Stockholms borgerskap vid mångfaldiga tillfällen och särskildt genom beslutet att resa konungens bildstod honom visat. Härefter följde den egentliga propositionen, hvari konungen önskade tillsättandet af ett hemligt utskott, bestående af 45 ledamöter, 18 af adeln och 9 från hvartdera af de tre öfriga stånden, hvartill val borde så skyndsamt som möjligt företagas.
Detta skedde ock redan följande dagen, då adeln i detta vigtiga utskott insatte idel oppositionsmän, hvaremot valen i de öfriga stånden föllo på konungens anhängare. Till utskottets sekreterare förordnades statssekreteraren Elis Schröderheim, biträdd af assessorn i kommerskollegium Carl Erik Lagerheim.
Den 30 Januari öppnades utskottets sammanträden af konungen, då äfven kronprinsen, riksdrotsen, landtmarskalken och de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>