- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
247

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering - Statsförfattningen och riksstånden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upprepade orden »för anständighetens skull» och efterskickade Wallqvist, hvilken, efter ett skriftermål i få ord och några böner, dem konungen med hopknäppta händer och synbar andakt eftersade, gaf honom nattvarden, hvarefter konungen kände sig sömnig och insomnade, hvilken sömn den 29 Mars 1792, klockan 11 förmiddagen, slutade hans lefnad.

Vi skola i det följande söka lemna en närmare teckning af hans personlighet, men förutsända en öfversigt af åtskilliga förhållanden under hans regering, hvilka i det föregående blifvit förbigångna eller endast i korthet omnämnda.

Statsförfattningen och riksstånden.


I det föregående är visadt, huru efter statshvälfningen den nya regeringsformen af den 21
Augusti 1772
tillvägabragtes.

Denna regeringsform, indelad i 57 §§, bekräftade den rena evangeliska läran såsom statens religion, samt innehöll i afseende å konungens rättigheter, att han allena hade i regeringsärenden beslutanderätten. Rådet hade blott att råda, men ej att regera. Likväl, derest i frågor om afhandlingar angående fred, stillestånd eller förbund, vare sig anfalls- eller försvars-, rådet enhälligt skulle öfverensstämma i en mening, som vore stridande mot kongl. maj:ts, då skulle det förblifva vid riksens råds tanke; men voro meningarna åtskilda, så egde konungen antaga den, som han funne bäst och nyttigast. På samma sätt skulle förhållas, om infödd svensk konung ville resa utrikes. Hvarken i fråga om fred, stillestånd och förbund eller konungs tillämnade resa vore det nödigt att höra ständerna. Vore åter konungen utländning, egde han ej resa ur sitt rike utan ständernas vetskap och samtycke. I afseende på arfsrätten till riket åberopades arfföreningarna i Vesterås 1544, i Norrköping 1604 och i Stockholm 1743.

Riksens råd egde konungen utse af infödde riddare eller svenner. Antalet var obestämdt, dock skulle det vanliga utgöra 17, inberäknade riksens höga embeten och generalguvernören i Pomern. Rådet var konungen allena ansvarigt för sina råd. Alla embeten, från öfverstlöjtnant till och med fältmarskalk och dessas vederlikar, både i andeliga och verldsliga ståndet, hade konungen att tillsätta, utan föregånget förslag och utan votering, i sittande råd; varande det rådet obetaget att mot den verkstälda utnämningen göra nödiga påminnelser inför protokollet. Alla öfriga sysslor skulle såsom vanligt tillsättas efter kollegiernas förslag; men konungen egde nämna hvilken af de sökande han funne skickligast, antingen denne fått rum å förslaget eller icke. De lägre tjenster, till hvilka vederbörande embetsmyndigheter före 1680 sjelfve plägat utnämna, skulle äfven framgent af dem få tillsättas. Utländske män skulle ej nyttjas i embeten, utom vid konungens hof, »så framt de icke kunde genom lysande och stora egenskaper göra riket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free