Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen och riksstånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen fortfarande endast två röster, hvarigenom grundsatsen af domaremaktens oberoende utaf den verkställande var erkänd. Likaså var i den nya grundlagen ständernas obehöriga inblandning i embetens tillsättande förebyggd, med konungen endast för några få förtroendeembeten, färre än enligt nu gällande grundlag, tillerkänd rättighet att efter godtfinnande afsätta från embeten. Äfven voro så väl beskattningsrätten som deltagandet i lagstiftningen ständerna förbehållna, och utan deras samtycke kunde konungen icke börja krig. Den väsentligaste inskränkningen i ständernas rättigheter var sålunda den, att deras sammankallande berodde af konungen allena, hvilket för en konung, som iakttoge noggrann hushållning, så att den gällande bevillningen icke behöfde öfverskridas, och som härigenom gjorde sig oberoende af ständernas beskattningsrätt, onekligen innebar en stor maktutvidgning. Särskilda förhållanden gjorde dock den rättighet, konungen i detta afseende förbehållit sig, då för tiden både önskvärd och nödvändig, ty partisöndringen fans ännu qvar och, med den vana främmande makter fått att blanda sig i Sveriges inre förhållanden, skulle hvarje riksdag, hvars sammanträdande var på förhand bekant, blifva ett fält för nya partistrider samt inblandningar och korruptioner af utländska makter, hvarföre ock Gustaf III alltid, när han fann sig föranlåten sammankalla ständerna, höll detta i det längsta så hemligt som möjligt och aldrig ville medgifva bevillningar för vissa år, för att icke tidpunkten för ständernas sammankomst skulle kunna på förhand beräknas.
Samma dag, som den nya regeringsformen utfärdades, afgaf konungen äfven en försäkran att efter densamma styra och regera riket; »afsägande oss härmed, såsom vi det redan gjort, det förhatliga konungsliga enväldet eller den s. k. suveräneteten och anseende städse såsom vår största ära att vara den förste medborgaren ibland ett rättskaffens fritt folk».
Med stöd af stadgandet i den nya regeringsformen, att alla sedan 1680 såsom grundlag ansedda stadgar voro genom densamma afskaffade, tillämpades vid nästa riksdag år 1778 Gustaf Adolfs riksdagsordning af den 24 Januari 1617, enligt hvilken landtmarskalk samt borgare- och bondeståndens talmän skulle tillsättas af konungen, men erkebiskopen vara sjelfskrifven talman för presteståndet.
Likaledes upplifvades 1626 års riddarhusordning, med några förändringar, dem adeln antagit och konungen gillat den 9 November 1778, så att ätterna skulle representeras af den äldste inom hvardera, såsom familjens hufvudman, och af hans äldste son efter honom, o. s. v. efter förstfödslorätt, samt val inträda endast då ättens hufvudman var frånvarande i rikets tjenst eller tillhörde rikets råd eller hade annat laga förfall. Blott i den händelse, att han var ensam af sin ätt och af laga förfall hindrad, egde han gifva fullmakt åt en annan adelsman att representera ätten. För öfrigt återstäldes genom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
