Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen och riksstånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddarhusordning klassindelningen och andra klassen förstärktes med 300 ätter ur den tredje, såsom i det föregående är visadt.
Vid denna riksdag afsade sig krigsbefälet sin petitionsrätt och kallades derefter icke vidare till riksdagarne jemte adeln.
I riksdagsbeslutet gjordes skilnad mellan lagfrågor, i hvilka konungen och ständerna hade gemensam beslutanderätt, samt ekonomiska frågor, öfver hvilka konungen kunde inhemta ständernas yttrande, men rörande hvilka han egde ensam besluta. Någon bestämd gräns mellan dessa olika slags frågor uppdrogs dock icke.
Under mellantiden mellan denna och följande riksdagen skedde väsentliga förändringar i tryckfrihetsförordningen af den 2 December 1766, som då räknades till grundlagarne. Den ansågs upphäfd genom det ofvannämnda stadgandet i den nya regeringsformen om afskaffande af alla sedan 1680 såsom grundlag ansedda författningar, och i administrativ väg utgafs den 26 April 1774 »Kongl. maj:ts förnyade förordning och påbud, angående skrif- och tryckfriheten», hvilken skulle vara ett upplifvande af hvad 1766 var stadgadt; men då i dess § 2 det förklarades vara högmålsbrott att skrifva eller trycka »något, som rörer eller qväljer regeringsformen, konungaförsäkran samt konungens och rikets majestät, höghet och rätt», berodde det helt och hållet på tolkningen af denna mångtydiga §, om fri yttranderätt i allmänna angelägenheter fans eller icke. I allmänhet ansågs dock denna tryckfrihetsförordning ganska frisinnad och konungen skördade mycket beröm derför både inom och i synnerhet utom landet.
Det dröjde likväl icke särdeles länge, innan konungen började visa mindre månhet om den fria yttranderätten. I sjelfva verket fortfor denna månhet endast så länge, som pressen prisade hans egen styrelse och klandrade den föregående; men när den började rikta sitt klander mot hans egna regeringsåtgärder, fann konungen »med missnöje, att förordningen om skrif- och tryckfriheten af den 26 April 1774 mot dess rätta förstånd samt sannskyldiga ändamål i flerahanda slags måtto, så i anseende till ämnen som skrifsätt, öfverskriden och missbrukad blifvit», hvarför han genom en kungörelse af den 6 Maj 1780 förklarade boktryckaren ensam ansvarig för hvad som trycktes, utom beträffande sådana förbrytelser, som tillika voro högmålsbrott, för hvilka ansvarigheten drabbade författare och boktryckare gemensamt. Härigenom blef censuren i sjelfva verket återinförd, ehuru den anförtroddes åt boktryckarne i stället för åt en offentlig myndighet. Denna författning fans emellertid icke tillfyllestgörande, ty genom ett tillägg till densamma af den 3 Maj 1785 förordnades, att, »till ersättning för boktryckarne uti den minskning af sina inkomster, de genom den dem ålagda urskilning nödvändigt måste vidkännas», de ensamme tillerkändes rättighet att utgifva dagblad och periodiska skrifter, hvilket dock ej finge ske utan konungens dertill gifna privilegium, hvari skulle omförmälas de ämnen, som i dagbladet eller skriften finge behandlas, och hvilket kunde efter godtfinnande återtagas. I samma författning blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
