Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen och riksstånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven teater-censur föreskrifven, hvilken skulle utöfvas af hofkanslersembetet.
Vid 1786 års riksdag beslöto ständerna enhälligt och konungen godkände det förtydligande af riksdagsordningen, att tre stånds sammanstämmande beslut erfordrades för att utgöra ett rikets ständers; men att, om två stannade mot två, skulle frågan förfalla och förblifva i samma skick, som förut, i stället att, enligt 1617 års riksdagsordning, konungen egde bestämma beslutet, om ständerna stannade i skiljaktiga meningar.
Vid samma riksdag beslöts äfven och medgafs af konungen, att, med undantag för de i regeringsformen särskildt omförmälda förtroendetjenster, ingen embets- eller tjensteman finge, utan ransakning och dom vid vederbörlig domstol, från embete eller tjenst afsättas, hvilken förklaring ansågs nödig, ehuru regeringsformen ingenstädes gaf konungen en sådan rättighet.
I det föregående är omtaladt, huru den förenings- och säkerhetsakt tillvägabragtes, hvilken förekom å rikssalen den 21 Februari och utfärdades den 3 April 1789.
I första punkten af denna akt erkände ständerna sig hafva »en arfkonung, som eger full makt att styra, freda, frälsa och försvara riket; börja krig, sluta fred och förbund med utländska makter; göra nåd, återgifva lif, ära och gods; förordna, efter dess höga godtfinnande, om alla rikets embeten, som med infödde svenske män böra besättas, samt skipa och handhafva lag och rätt. De öfriga riksvårdande ärenden skötas på sätt konungen nyttigast synes».
I andra punkten förklarades, att som alla voro lika fria undersåtar, borde ock, under lagens hägn, alla njuta lika rätt, hvarföre ock konungens högsta domstol, i hvilken alla justitierevisions-ärenden afgöras och der konungen eger två röster, skulle bestå af både frälse och ofrälse män, i anseende hvartill antalet af riksens råd derefter skulle ankomma på konungens godtfinnande.
I tredje punkten hette det: »Ett lika fritt folk bör ega lika rätt, och derföre ega alla stånden att besitta och förvärfva jord i deras gemensamma fädernesland», hvarigenom således ofrälse personer berättigades att ega frälsejord; dock bibehölls adeln vid sin gamla rättighet att ensam besitta säterier, rå- och rörs-hemman samt de s. k. insocknehemman i Skåne, Halland och Bleking. Skjutsningsbesväret skulle delas lika på alla hemman i riket, men säterier, rå och rörs samt insocknehemman och boställen vara derifrån befriade.
I fjerde punkten förbehöllos »riksens höga och förnämsta embeten och de som äro i konungens hof» åt adeln; men i öfrigt blefvo skicklighet, förtjenst, erfarenhet och bepröfvad medborgerlig dygd enda och rätta grunden för befordran till alla rikets embeten, högre och lägre, utan afseende på börd eller särskildt stånd.
I femte punkten tillades svenska folket ostridig rätt att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
