Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen och riksstånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regering hölls i Gefle, i stället för i hufvudstaden, hvilket dess borgerskap betraktade såsom antydande ett misstroende till detsamma. Denna misstämning hos Stockholms borgerskap verkade dock ej på ståndet, som till och med visade sig ännu mera konungskt än förut. Den 23 Februari 1789 hade ock konungen utfärdat en »försäkran för rikets borgerskap och städerna i allmänhet», hvari alla de privilegier, fri- och rättigheter, som i äldre och senare tider dem tilldelats, blefvo bekräftade.
Bondeståndet visade, synnerligast sedan konungen gått dess önskningar till mötes genom medgifvandet af en friare bränvinsbränning, honom samma tillgifvenhet som de öfriga ofrälse stånden. När anfall från Danmark hotade Sverige under senare hälften af året 1788, hade allmogen villigt och kraftigt biträdt konungen vid landets försvar samt dervid visat en fosterlandskärlek, som bildade en ganska berömvärd motsats till adelns afvoghet mot konungen och liknöjdhet för försvarsanstalterna. Förbittringen mot adeln röjde i sig ock nu starkast hos allmogen och verkade äfven, att ståndet vid 1789 års riksdag slöt sig allt närmare till konungen samt villigt underkastade sig den af honom utsedde sekreterarens ledning, hvilken äfven lika verksamt utöfvades under den följande riksdagen i Gefle. Konungen visade ock sin tacksamhet genom förordningen »om kronohemmans försäljande till skatte, samt de förmåner och rättigheter, hvarunder skattehemman hädanefter skola innehafvas», af den 21 Februari 1789, och genom sin »försäkran och stadfästelse å svenska och finska allmogens fri- och rättigheter», af den 4 April samma år.
Genom den förra af dessa författningar försäkrades innehafvare af hemman, som från kronan blifvit eller framdeles kunde blifva försålda, äfvensom af urgamla skattehemman, om lika orubblig egande- och lika fri dispositionsrätt som frälseman öfver frälsehemman. Vid försäljningar af kronoskattehemman skulle för framtiden intet hembud deraf göras till kronan. Egare af skattefrälsehemman försäkrades om lika egande- och dispositionsrätt öfver sitt hemman, som i samma författning var tillagd skattehemman i allmänhet, samt åboer å kronohemman att, så länge de till hus och jord väl och försvarligen häfda deras åboende hemman, skulle de och deras barn derå sitta odrifne samt framför andra ega företrädesrätt att hemmanet till skatte köpa.
Genom den senare författningen försäkrades, att ingen af den besutna krono- och kronoskatte-allmogen skulle fängslas, derest icke domaren eller annan konungens embetsman efter lagliga skäl och anledningar pröfvat nödigt om dess person sig försäkra, dock kunde den, som å bar gerning eller flyende fot finnes, gripas och i förvar tagas. Riksdagsmän af bondeståndet skulle väljas af bönder, besutne å krono- eller egare af kronoskatte- och frälseskatte-hemman inom det härad, som riksdagsmän afsänder, samt valet ske efter hemmantalet och af socknarnes fullmäktige inför häradshöfdingen, då han är ofrälse, men inför en af hofrätten utsedd ofrälseman i de domsagor, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
