Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1,907,052, följande året stigit till 4,670,052 rdr specie. Under åren 1775—1789 inkom ock i riket, till följd af lyckliga handelskonjunkturer, silfver till ett värde af 7,153,000 rdr specie, hvaraf för staten 2,838,000 och för enskilde 4,315,000 rdr.
De gynsamma penningeförhållandena räckte dock, åtminstone hvad statsverket beträffar, icke så särdeles länge. Statsutgifterna tillväxte år ifrån år, och det blef allt svårare att finna utvägar till deras betäckande. I December 1782 anmälde Liljencrantz, att, sedan statskontoret anlitat alla möjliga tillgångar för att betäcka det fjerde qvartalets alla utgifter, funnos dock på årets stat anslagna utgifter obesörjda till ett belopp af öfver 600,000 rdr. Nya lån måste derföre upptagas, och sedan man väl inkommit på denna bana, ökades skuldsättningen år ifrån år, så att från 1778 till 1787, då Liljencrantz nedlade sin befattning såsom finansminister, upptogos utrikes lån till belopp af 5,503,219 rdr specie, samt under åren 1787 och 1788, då Erik Ruth innehade denna befattning, ytterligare 1,273,611 rdr, så att utrikes skulden ökats med 6,766,830 rdr, hvarå dock åtskilliga afbetalningar skett, så att utrikes skulden i sin helhet år 1789 uppgick till 8,180,005 rdr specie. Under tiden hade äfven inrikes skulden stigit till 2,145,473 rdr, så att hela riksskulden då utgjorde 10,325,478 rdr specie.
Detta förhållande framlades af konungen för hemliga utskottet vid 1789 års riksdag, hvilket fann konungen icke hafva egt någon del i den äldre skulden samt den nya hafva tillkommit genom realisationens befordrande, genom utgifterna för försvarsverkets iståndsättande och genom kriget. I följd af detta tillkommo emellertid 3,310,000 rdr för 1788 års fälttåg, utom kostnaden för vestra orternas försvar, hvilken ännu icke kunde till siffran uppgifvas, samt slutligen äfven 7,300,000 rdr för 1789 års fälttåg till lands och sjös, så att hela skuldsumman, hvarå konungen begärde ständernas garanti, uppgick till 21 millioner rdr specie. Tillika medgaf han, att all rikets gäld öfverlemnades till ständernas förvaltning, hvilken under konungens beskydd skulle utöfvas genom ett ständernas verk, bestående af deras valda fullmäktige, med ansvar inför ständerna. I det föregående är visadt, huru den begärda garantien, efter heta strider synnerligast hos adeln, beviljades af ständerna, hvarefter förvaltningen af riksskulden den 17 April 1789 från riksgälds-direktionen öfverflyttades på rikets ständers riksgälds-kontor, som kort derefter berättigades att utgifva obligationer på större och mindre summor, med 3 procents ränta, stälda på ett eller två år, hvilka efter sitt fulla belopp skulle få mottagas i all kronans uppbörd och äfven till tulls klarerande.
Kontoret möttes i början af allmänhetens förtroende. Det kunde upptaga större inrikes lån än dess föregångare; men de utländska lånenegociationerna ville ej rätt lyckas och allt, som på denna väg erhölls, måste för öfrigt användas till omsättning af de gamla lånen. Enligt sin instruktion hade kontoret rättighet att utgifva 600,000 rdr i kreditsedlar; men denna summa upptogs af konungen redan i hans första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
