Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delegare i pensionskassan utfalla efter 30 verkliga tjensteårs förlopp, så vida någon ej blifvit skadad under tjenstgöring, då pension erhöllos oberoende af tjenstetiden. För officerare och underofficerare vid lifdrabantkåren, lifgardet och fortifikationen var pensionsbeloppet högre än för motsvarande grader vid de öfriga kårerna. Den 16 Juli 1783 faststäldes ett nytt reglemente för pensioner och gratialer ur amiralitetskrigsmanskassan till flottans befäl och manskap.
I det äldre reglementet för denna pensionskassa af den 10 Jan. 1757 hade officerarne fått sig medgifven rättighet till ackord, d. v. s. att af efterträdaren betinga sig en viss summa för att genom öfvergången på pensionsstat lemna honom rum, hvilket haft till följd, att nästan alla militära tjenster tillträddes medelst ackord eller, med andra ord, köptes — ett förhållande, som naturligtvis var i hög grad nedslående för de obemedlade, om de ock egde aldrig så öfverlägsen militärisk duglighet; Gustaf III blef derföre snart betänkt på att undanrödja detta oskick. Genom ett kongl. bref af den 21 Juni 1773 afskaffades alla ackord för förtroendetjenster, och den 21 Mars 1774 skedde det för öfriga militära befattningar. Ingen, som ej tjenat 25 år, räknade från det tjugonde årets ålder, var berättigad att vid afskedstagandet få ackord, hvilket från direktionen öfver arméns pensionskassa skulle till honom utbetalas med samma belopp, som han, enligt förut gällande reglementen, för sin innehafvande befattning verkligen i ackord betalt. Vid befordran eller flyttning till annan befattning fick derefter intet ackord ega rum. Konungen hade, innan denna författning utfärdades, hört officerarne vid alla regementen, hvilka biträdt förslaget, och den nya författningen väckte synnerlig belåtenhet hos alla, samt hoppades, att derefter förtjenst, kunskaper och erfarenhet skulle blifva de enda befordringsgrunderna, oberoende af penningetillgångarna.
Sådant blef dock ej förhållandet. De, som stodo väl hos konungen eller hans gunstlingar samt hade dåliga affärer, hvilket ofta var händelsen, förstodo att åt sig utverka rättigheten att »undantagsvis» få försälja sina innehafvande befattningar, och dessa undantag blefvo slutligen så många, att nästan alla lediga platser inom armén bortackorderades samt ackorden uppgingo till mer än dubbelt så högt belopp, som innan den författning utkom, genom hvilken de afskaffades. Så såldes öfverstelöjtnants-platsen vid Östgöta regemente för 25,000 rdr, i stället att den var taxerad till 8,000 rdr enligt den upphäfda förordningen. Priset på ett regemente hade 1734 stigit till 17,000 rdr och på ett kompani till 8,000. Tjensteköpen fortgingo för öfrigt icke blott inom armén, utan lika öppet och allmänt såldes äfven pastorat, såsom förut är nämndt, borgmästare- och domarebefattningar, äfven professorstjenster, och för en plats som förste kammarpage hos konungen betaltes 7,000 rdr. Huru det tillgick, när man ville på denna väg gynna någon omtyckt person, synes, bland annat deraf, att då Toll i Juni 1780 blef utnämnd till chef för södra skånska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
