Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenska historien hade fortfarande sina mest framstående bearbetare i Sven Lagerbring, Olof Celsius och Anders Botin, hvilka i det föregående blifvit omnämnde och hvilkas arbeten till en del tillhöra nu ifrågavarande tiderymd. En annan hithörande författare, som begynt sin verksamhet under frihetstiden, men hvars mest kända historiska arbeten utkommit under Gustaf III:s regering, är Carl Reinhold Bergh, född i Stockholm 1706, anstäld i kansliet 1732, kommissionssekreterare vid beskickningen i Frankrike 1739, der han stannade i sju år, sekreterare i antiqvitets-arkivet 1750, kansliråd 1755, ledamot af vetenskaps- och vitterhets-akademierna samt af vetenskaps-societeten i Upsala, död i December 1777, författare till flera numismatiska och biografiska afhandlingar, hvilka blifvit en af senare biografer ofta anlitad källa, rik på anekdoter och enskildheter.
Anders Schönberg tillhör äfven de författare i svenska historien, som blifvit uppfostrade under frihetstiden, men hvilkas förnämsta arbeten utkommit under ett senare tidsskifte. Han var född i Vestmanland 1737, blef rikshistoriograf 1760, tog verksam del i alla riksdagar från 1760 till 1792, blef ledamot af vetenskaps-akademien 1767 och af vitterhets-akademien 1773, samt utnämndes till kansliråd 1776 och dog 1811 i Gestrikland, der han på ålderdomen bosatt sig. Hans vigtigaste arbete är hans »Historiska bref om det svenska regeringssättet i äldre och nyare tider», som började utgifvas åren 1777 och 1778, men undertrycktes af Gustaf III, som ej tyckte om författarens frisinnade åsigter, så att detta arbete i sin helhet ej utkom förr än 1850.
Bland historieskrifvare från Gustaf III:s tid, hvilka icke kunna sägas till någon del äfven tillhöra frihetstiden, bör i främsta rummet nämnas Jonas Hallenberg, född i November 1748 i Hallaryds socken inom Småland, der fadern var bonde. Upptagen såsom fosterson af sin morbroder, lektorn Anders Hallenberg i Vexiö, kom han vid 23 års ålder till Upsala, der han snart gjorde sig berömd för sina kunskaper och tog filosofiska graden 1776. Kallad till docent i historien, ansågs han ega välgrundade anspråk att, vid inträffande ledighet, blifva professor i denna vetenskap, men förbigicks, när ledigheten inträffade 1781, af den flera år yngre vice bibliotekarien Erik Michael Fant, hvarefter Hallenberg lemnade universitetet och ingick i tjenstgöring vid riksarkivet samt utnämndes till rikshistoriograf 1784. Han hade då redan börjat utgifva »Nya allmänna historien ifrån XVI:de sæculi början», 3 band, 1782—1785, och »Handlingar till Gustaf II Adolfs historia»» första samlingen, 1784, som utgjorde en förberedelse till hans stora arbete »Svea rikes historia under konung Gustaf Adolf den stores regering», hvaraf fem band utkommo under åren 1790—1796, men som måste afbrytas af brist på uppmuntran från allmänheten, som fann detta verk alltför torrt och grundligt. Det är ock onekligen icke egnadt att vinna talrika läsare; men då det lika onekligt är ett af de sakrikaste och grundligaste arbeten i Sveriges historia, som hos oss utkommit, måste man beklaga, att det icke på allmän bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
