Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten samlade och utgifna på latin i Leipzig 1788 och på tyska i Berlin. Utom syret upptäckte han äfven qväfve, chlor och fem andra enkla kroppar. Hans undersökningar om mineralierna ledde till upptäckten af en vacker grön färg, Scheeles-grönt. Han uppfann vidare ett förbättradt sätt att framställa benzoesalt, införde den kemiska analysen i djur- och växtriket och lade, genom sina undersökningar, grunden till djurkemien, som sedermera utbildades af Berzelius, samt har genom allt detta med fulla skäl blifvit kallad en vågbrytare för den nyare kemien.
Såsom författare i kemi och mineralogi uppträdde för öfrigt Per Adrian Gadd (f. 1727, d. 1797), den förste kemie professorn i Åbo; Gustaf von Engeström (f. 1738, d. 1813), bergsråd, en äldre broder till de här ofvan omnämnde Johan och Lars von Engeström; Adolf Modéer; Johan Gottlieb Gahn (f. 1745, d. 1818), assessor i bergskollegium, Linnés, Bergmans och Scheeles lärjunge, Berzelii lärare, berömd genom flera vigtiga kemiska och tekniska upptäckter; Peter Jakob Hjelm (f. 1746, d. 1813), mynt-guardien och föreståndare för bergskollegiets kemiska laboratorium; Johan Gadolin (f. 1760, d. 1852), professor i Åbo; Anders Gustaf Ekeberg (f. 1767, d. 1813), kemie laborator i Upsala.
Bergsvetenskapen erhöll ytterligare utbildning synnerligast af Sven Rinman (f. 1720, d. 1792), bergsråd. Andre författare i denna vetenskap under ifrågavarande tidskifte voro: grefve Johan Georg Lilljenberg (f. 1713, d. 1798), president i bergskollegium; Alexander Funck (f. 1716, d. 1797), bergsråd; Johan Carl Gurney (f. 1740, d. 1808), öfvermasmästare, förf. till »Handledning i svenska masmästeriet», 1791; Bengt Reinhold Geijer (f. 1758, d. 1815), öfverdirektör vid kontrollverket, m. fl.
I medicin utkommo under detta tidskifte flera arbeten af Johan Haartman (f. 1725, d. 1787), professor i Åbo; Arvid Faxe (f. 1733, d. 1793), amiralitetsläkare i Carlskrona; Nils Dalberg (f. 1736, d. 1820), bergsråd, Gustaf III:s lefmedicus; Carl Magnus Blom (f. 1737, d. 1815), provinsialläkare i Hedemora; Johan Lorens Odhelius (f. 1737, d. 1816), öfverläkare vid serafimerlasarettet i Stockholm; Peter Dubb (f. 1750, d. 1834), amiralitets-medicus i Göteborg; Anders Johan Hagströmer (f. 1753, d. 1830), medicinalråd, generaldirektör öfver lazaretten; Gabriel Erik von Haartman f. 1757, d. 1815), slutligen statsråd och ordförande i collegium medicum i Finland m. fl.
Inom de matematiska vetenskaperna företedde detta tidskifte ingenting anmärkningsvärdt utöfver hvad de i föregående del omnämnde författarne utgåfvo.
I krigsvetenskap utkommo arbeten af Alexander Mikael von Strussenfelt (f. 1716, d. 1797), generalmajor; grefve Fredrik Horn (f. 1725, d. 1796), general, i det föregående vid flera tillfällen omnämnd; Carl Jakob von Qvanten (f. 1734, d. 1789), öfverste; Salomon Gyllenskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
