Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ny upplaga deraf utkom 1800. Han hade författat de två första sångerna deraf under sommaren 1768 och hyste sjelf ingen liten tanke derom. Han fann denna hjeltedikt, hvilken han sjelf betraktade såsom sitt mästerstycke, icke tillräckligt uppskattad af samtiden, och ännu mindre har den blifvit det af efterverlden. Den skildrar i 12 sånger Carl Gustafs tåg på isen öfver Lilla och Stora Belt samt öfver öarne Fyen, Langeland, Laaland och Falster till Seeland och Köpenhamn, och bland der uppträdande personer finner man icke allenast de historiska, utan äfven en mängd gudomligheter samt personifierade naturkrafter och moraliska egenskaper, såsom Svea och Dana; Nordan, Kölden, Vinden, Vågen, Afundsanden, Vapenlyckan, m. fl., hvilka tillsammans utgöra en så underlig personal och uppträda i en så besynnerlig blandning af historiska och af öfvernaturliga tilldragelser, att det hela, oaktadt sin vackra fosterländska syftning och flera särskilda taflor af sann poesi, blifvit ett bland de mest afskräckande exempel på sträfvandet att skapa ett modernt epos.
Tio år senare utgaf Gyllenborg en samling af sin vän Creutz’ och sina egna poetiska arbeten under titel »Vitterhetsarbeten af Creutz och Gyllenborg», 1795, hvaraf 2:dra delen, »Sednare Vitterhetsarbeten af Gyllenborg», utkom samma år, och 3:e delen, »Theaterstycken af Gyllenborg», 1797.
Bland de didaktiska styckena i dessa arbeten står Gyllenborgs »Ode öfver själens styrka» högst, så till tankar som uttryck, och flera ställen derur upprepades ofta med förtjusning af den tidens vitterhetsälskare.
En särskild art af den didaktiska poesien, fabeln, har Gyllenborg med en viss förkärlek behandlat. I hans arbeten finner man icke mindre än 103 fabler, indelade i fyra flockar, som i allmänhet kunna räknas såsom det bästa vi ega inom denna nu något gammalmodig blifna diktart.
Såsom resultatet af sin mångåriga vittra erfarenhet utgaf Gyllenborg slutligen 1798 sitt »Försök om skaldekonsten, poem i 4 sånger», hvilket, betraktadt såsom en teori af skaldekonsten, visserligen är föga tillfredsställande, men dock innehåller ganska lyckade skildringar af de förnämsta bland skaldekonstens idkare samt öfverallt röjer den innerliga kärlek för denna konst, som i så hög grad utmärkte Gyllenborg. Han egnade sig ock hufvudsakligen deråt och steg icke, såsom sin vän Creutz, till rikets högsta värdigheter. Sedan hans uppvaktning vid hofvet såsom kavaljer åt kronprinsen upphört, blef han kammarråd 1762 och utnämndes till kansliråd 1774, blef fullmäktig i banken 1777, men fråntogs af ständerna vid 1778 års riksdag denna befattning, hvilken han dock återfick 1781 och sedermera innehade till slutet af 1800 års riksdag, då han nedlade alla sina publika befattningar, äfven den såsom ledamot af nummerlotteri-direktionen, hvilken han erhållit 1787. Sedan 1773 var han ledamot af vitterhets-akademien och vid svenska akademiens stiftelse 1786 var han en af de 13, hvilka konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
