Print (PDF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 Gustaf
///.
klarade för ledamöter deraf. Han afled i Stockholm den
30 Mars 1808 och efterträddes i svenska akademien»
af Franzén, som i sitt inträdestal varmt och ädelt
tecknat hans minne, likasom han i sången Öfver Creutz
förhärligat hans vän.
Vitterhetsidkare af mindre betydenhet, tillhörande
samma vittra skola som Creutz och Gyllenborg
och hvilkas bildning likasom deras, föll inom
frihetstiden, ehuru deras vittra verksamhet till
större delen .framträdde under Gustaf IILs regering,
voro: Joachim Wilhelm Liljestråle (född 1721,
justitiekansler 1772-1779, en bland de arresterade vid
1789 års riksdag, död 1807); såsom skald mest känd
genom poemet »Fideikommiss till min son Ingemund»,
1772, en rimmad föreläsning, rik på moral, men
temligen fattig på poesi, hvarjemte han utgifvit ett
par tal, några »Försök till nya kyrkopsalmer», 1798,
samt åtskilliga öfversättningar från Marmontel och
Pope, jemte några smärre dikter införda bland de af
sällskapet Ultie dulci utgifna »Vitterhets-nöjen»,
alltsammans vittnande om mera håg för skaldekonsten
än om verklig begåfning; Christofer Manderström (född
1727, kronprinsens handsekreterare och hofmarskalk
1766, friherre 1771, död 1788), hvars »Poetiska
arbeten», -1788, likasom hans »Försök till ett
svenskt rimlexikon», 1779, äro rikare på rim än på
poesi, samt Hans Bergeström (född 1735, kyrkoherde i
Helsingborg 177*» död 1784), hvars dikter »Konsten
att krypa», i tre sånger och »Dygden», i sex, så
väl som åtskilliga af honom författade satirer, öder
och tillfällighetsstycken, samt öfversättningar på
alexandriner af Voltaires Alzire, Thomsons Agamemnon
och Youngs Natt-tankar, alltsammans i ett ledigt och
korrekt språk, visserligen icke vittna om någon rikare
poetisk ingifvelse, men dock äro fullt jemförliga
med hvad den tiden åstadkoms af långt mera kända
Vitterhetsidkare.
Bland skalder, som mera egentligt tillhörde Gustaf
IILs vittra tidehvarf, bör i främsta rummet nämnas
Johan Gabriel Oxenstierna, såsom både i bildningsart
och samhällsställning stående konungen närmast. Han
var son af generalmajoren grefve Göran Oxenstierna
till Korsholm och Wasa och Sara Gyllenborg, en
syster till skalden, samt föddes i Juli 1750 på det
genom Gyllenborgs dikter bekanta herresätet Skenas
i Vingåker, hvilket Oxenstierna slutligen ärfde
efter sin mormoder. Hans tidigaste studier leddes
af deri äfven såsom skald bekante Olof Bergklint
och fortsattes vid Upsala akademi till 1767, då han
ingick i kansliets utrikes expedition och sändes 1770
såsorh kommissionssekreterare till Wien. Hemkallad
från denna diplomatiska post 1774, utnämndes han till
andre sekreterare i president-kontoret, motsvarande
n. v. kabinettet för utrikes brefvexlingen, och
tillika till kammarherre hos konungen, hvarigenom
han blef närmare fästad vid Gustaf IILs person. Han
hade haft föga glädje af sin diplomatiska bana,
som ofta varit förbittrad af ekonomiska bekymmer,
så mycket mera påkostande, som han väl visste huru
rik hans slägt varit före reduktionen.
Sin bästa tröst fann han i hvarjehanda poetiska
utgjutelser, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
