Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nittonårig yngling blef han efter ett till sällskapet Utile dulci insändt skaldestycke, »Natten», vald till sällskapets ledamot, och i de »Vitterhets-nöjen», som af detsamma utgåfvos ären 1770 och 1772, infördes flera dikter af honom. Efter sin hemkomst från Wien utgaf han 1777 sitt »Ode öfver Gustaf Adolfs död»; i »Svenska Parnassen» trycktes 1784 hans ode »Hoppet», den mest berömda bland hans smärre dikter; 1796 utkom hans största poetiska arbete »Skördarne» och 1799 uti »Läsning i blandade ämnen» hans saga om »Disa». Åren 1805—1808 utgåfvos de tre första delarne af hans samlade Arbeten, 1815 den fjerde och 1826, efter hans död, den femte.
Oxenstiernas bildning var företrädesvis fransysk, ehuru han kände och älskade både den engelska och italienska litteraturen; men den upprepade läsningen af de franska klassiska författarne, det ständiga talandet och skrifvandet af franska språket tyckes hafva gjort honom mindre känslig för skilnaden mellan det svenska och det främmande språkets egenheter, så att han icke sällan gjorde sig skyldig till osvenska uttryck. En varm fosterlandskänsla röjer sig emellertid omisskänligt i allt hvad han skrifvit, och att se sitt fosterlands vitterhet höjd till jembredd med de stora europeiska nationernas var hans lifligaste önskan.
Redan i hans första dikter framträder den varma kärlek till naturen, som följde honom lifvet igenom, och likaså den milda, djupa religiösa känsla, som uttalar sig i flera af hans skaldestycken och synnerligast i »Oskuldens religion», hvilken Tegnér, som efterträdde honom i svenska akademien och i sitt inträdestal mästerligt tecknat Oxenstiernas hela skaldskap, kallat en »poesiens bergspredikan».
De mest omfattande af Oxenstiernas dikter äro »Dagens stunder» och »Skördarne». Det förra, indeladt i fyra sånger, Morgonen, Middagen, Aftonen och Natten, skildrar dagen med dess vexlingar såsom en bild af det menskliga lifvet, och i »Skördarne», den största af Oxenstiernas dikter, framställas i nio sånger de särskilda landtmannabestyren, af hvilka skalden tar sig anledning att framhålla mycket annat, som dermed står i mer eller mindre samband. Bland dessa episoder äro de mest berömda den om sjöfartens ursprung, skildringen af Skenäs och i synnerhet målningen af soluppgången en sommardag, hvilken både Tegnér och Atterbom förklarat täfla med det yppersta vår vitterhet har att uppvisa.
Näst Dagens stunder och Skördarne är sagan om Disa Oxenstiernas största dikt och i sin helhet kanske den mest lyckade af alla. Tegnér har visserligen beklagat, att Oxenstierna misskänt det romantiska, som ligger i denna gamla folksaga och som så lätt kunnat erbjuda en annan behandling än den nuvarande halfironiska; men han tillägger emellertid, att »framställningen har ett sådant lif och åskådlighet, de särskilda delarne äro målade med så friska och yppiga färger, det hela har en sådan rask och lefvande gång, att jag aldrig kan betrakta det, utan att tro mig se poesiens Gratie, som med skälmska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
