Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammankomst den 25 Januari samt »Till Rosalie», den sista dikt af det lättfärdiga slaget Kellgren meddelat allmänheten. Troligen skrefs också detta år den i Stockholms-Posten för år 1791 införda satiriska sagan »Byxorna», riktad mot bördshögmodet.
Vid denna tid inträdde en märkbar förändring i arten af Kellgrens litterära verksamhet, redan förberedd under de föregående åren. Den röjer mera allvar och äfven mera hänförelse, i motsats mot den förra lättfärdiga eller satiriskt lekande tonen. I visst hänseende stod denna förändring i samband med en ny bekantskap, som Kellgren gjort. Hans äldre broder Jonas Kellgren, prost i Skatelöf inom Vexiö stift, hade 1786 blifvit gift med den då 21-åriga Clara Christina Lidmark, och 1789 gjorde skalden ett besök hos sin broder och sin svägerska, hvilka han i bref till en förtrogen vän på följande sätt skildrat: »Kyrkoherden är en liten fet och rund bondprest, röker sin pipa, dricker sitt öl, räknar öfver sina inkomster, läser någon gång sin Benzelius, predikar och messar, som det sägs, ganska väl och fördömer i afgrunden alla kättare och tänkare, exegeter, filantroper och sensus communis. Lilla söta Clara, en liten hygglig ungdom, har två vackra barn, väntar det tredje och gör allt hvad hon kan för att fägna sin svåger.» Denna »lilla söta Clara», hvilken Kellgren förevigat under hennes andra förnamn Christina, blef, med sin kärlek för poesi och musik, under hvarje nytt besök en för skalden alltmera dyrbar väninna, och i det hem, hvilket hon som maka och mor förljufvade, fann han en lugn fristad undan de vittra och politiska tvisterna samt en lefvande vishet långt mera tillfredsställande än tidens läror hade att erbjuda. Hvad detta hem för honom var, har han sedermera uttalat i den innerliga dikten »Till Christina», en af de vackraste han skrifvit.
Den inträdda förändringen röjde sig främst i »Den nya skapelsen eller inbillningens verld», en af de skönaste vår lyrik eger, der skalden låter den nyfödda kärleken kasta öfver hela skapelsen ett nytt ljus, i hvilket den synes som en helt ny verld, med detsamma den öfverallt återspeglar den älskades bild. Ett sådant stycke af samma skald, som kort förut skrifvit »Till Rosalie», kan väl gifva anledning till den förmodan, att hans unga svägerska väckt hos honom en lika djup som förädlande känsla och gifvit honom ett helt annat begrepp om qvinnan än han förut egde och uttalade.
Denna dikt, Kellgrens lyriska mästerstycke, tillhör året 1790, då han tillika bekantgjorde sin satir »Jordens skapelse» och den särdeles omtyckta visan »Dumboms lefverne», som framkallat många efterbildningar, samt åtskilliga epigram och några öfversättningar af Horatii oder, bland hvilka en i originalets versform — då något helt nytt i öfversättningsväg.
Vid denna tid skref Kellgren äfven sitt berömda företal till Fredmans epistlar, hvari han gjorde full rättvisa åt Bellman, hvilken han några år förut i »Mina löjen» framstält som en krogskald, äfvensom han i några öfversättningar från danskan visade sin bekantskap med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
