Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturmålning — allt efter hans sinnesstämning för tillfället. Föll andan rätt på honom, så kunde han äfven sjunga öfver hvilket ämne man för honom uppgaf. Så bad man honom en gång på hofvet besjunga konungens båda förre guvernörer Tessin och Scheffer, och så olika de än voro både till lynne och sätt att vara, framstälde han på ögonblicket båda så lefvande, att både konungen och alla, som känt dem, funno sig lika mycket roade, som de beundrade hans förmåga. Vid ett annat tillfälle återgaf han lika lefvande församlingens utgång ur en landskyrka efter slutad gudstjenst — klockarens orgelspel, smällandet i bänkdörrarne, kyrkfolkets klampande utåt gången och deras afsked från hvarandra.
Denna ovanliga förmåga att roa och hänföra gjorde Bellman mycket eftersökt. Gustaf III skickade ofta efter honom för att i mulna stunder lifvas af hans snilles skapelser. Han förstod ock att i Bellman värdera snillet, likasom andra sökte företrädesvis rolighetsmakaren. Både Kellgren och Leopold voro sjelfve för stora snillen att icke inse och värdera denna egenskap äfven hos Bellman, och båda egnade honom sin hyllning. Kellgren skref också det med skäl berömda företalet till Fredmans Epistlar, hvilka Bellman utgaf 1790 och i hvilket Kellgren fäste allmänhetens uppmärksamhet på »dessa skrifter af eget slag, som icke blifvit anlagda på en öfvertänkt plan, icke vers för vers bildade, sammansatta, polerade, men ögonblicks-skapelser, men tjusnings-utbrott, men foster af sann ingifvelse, som helgjutna frambrustit ur en lågande inbillnings sköte». Följande året utgåfvos Fredmans Sånger, likaledes med musik, och redan 1783 hade Bellman utgifvit »Bacchi tempel, öppnadt vid en hjeltes död», ett slags parentation öfver dryckeskämpen Movitz och tillhörande samma diktkrets, som han alltsedan 1767 vid flera tillfällen behandlat, och som sedermera utgifvits under titeln »Handlingar rörande Bacchi Ordenskapitel». Under året 1781 hade han äfven börjat utgifva »Hvad behagas?», en tidning för skämtets vänner, af hvilken dock endast 8 nummer utkommo.
Jemte dessa glada stycken utgaf han äfven åtskilliga allvarsamma och religiösa, såsom »Betraktelser öfver åtskilliga evangeliska texter», 1781; »Zions högtid», 1787; »Konungens död och minne», 1792, hvilket sistnämnda skaldestycke mottogs af hertigen-regenten med mycken köld, och största delen af upplagan skall blifvit indragen. Det sista arbete af Bellman, som utkom under hans lifstid, var en öfversättning af Gellerts fabler, 1:a delen 1787. Han har dessutom skrifvit några dramatiska tillfällighetsstycken, såsom »Värdshuset», som gafs å Kersön nära Drottningholm, vid invigningen af nya vägen dit, den 19 Augusti 1787; »Spisqvarteret», som uppfördes å Bollhus-teatern 1789, och »Det lyckliga skeppsbrottet, opera comique i 4 akter», äfven ett tillfällighetsstycke, som dock ej synes blifvit uppfördt. För öfrigt hafva en stor mängd af Bellman författade dikter, dels i samma anda som Fredmans epistlar och sånger, dels tillfällighetsstycken, blifvit efter hans död samlade och utgifna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
