325 (Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De flesta och bästa af dessa dikter tillkommo under den nyssnämnda tiderymden 1765—1780. Sedermera röjde sig ett märkbart aftagande i Bellmans skaldegåfva, ehuru visserligen några af hans dikter äfven från en senare tid äro fullt jemförliga med dem från denna hans glansperiod. Efter hans 40:de år började hans helsa mer och mer aftaga. I de gillen, hvilka han så ofta lifvat med sina sånger, blef han en alltmera sällsynt deltagare, och hans lynne syntes ofta för längre tider dystert och nedstämdt. I början af året 1792 insjuknade han så svårt att ryktet förkunnade hans död. Vid hans tillfrisknande i Februari detta år skref Leopold till honom:

»Odödlige Bellman, du andas då än!
Ditt blod, som din vers, än med liflighet flyter;
Än Sverige af kungen bland sångare skryter,
Än skryter jag af att dig ega till vän.
Re’n skymtade döden på tvådubbla kullen,
Re’n gracerna sönko i tårar och flor —
Re’n plaskade Charon med åran kring jullen,
Man ropte: »Han for» — men du for ej, min bror.
Du for ej, du lefver, hell Sverige, hell Norden!
Hell mig, som, än glad af din grönskande krans,
Får dyrka, af snillen, det första i glans,
Får älska, bland hjertan, det bästa på jorden.
Sent komme den dagen, då vänskapens tår,
Som än i ditt sköte besvarad kan falla,
Skall två dina kinder och finna dem kalla
Och fukta förgäfves din kransade bår.»

Sedan Bellman upplefvat sin konungs död, såg han ock många förhållanden för sig förändras. En trumpnare tid kom, då månge af dem, som förut sökt hans sällskap, tycktes undvika det. Penningebekymmer tillstötte nu ock allt oftare, och utvägarne att reda sig blefvo allt svårare att finna. Slutligen blef han bysatt för skuld, och på samhällets höjder fans icke mera någon, som räckte den nödstälde skalden en hjelpsam hand. Ett par vänner löste dock slutligen ut honom ur bysättningshäktet, men fordrade, såsom belöning för sin hjelpsamhet, att han skulle för dem sjunga åtminstone en enda af sina »roliga visor». Med halfsläckta blickar och bruten, knappt hörbar röst uppstämde han då: »Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar»; men det är icke troligt, att man fann den visan rolig.

Under våren 1794 skref han till hertigen-regenten en böneskrift på vers, i hvilken han bad om en sommarbostad vid Drottningholm, hvilken ock blef honom beviljad, och här, der så mycket påminte om den för honom så käre hädangångne konungen, tillbragte han sin sista sommar. Mot slutet af hösten samma år kallade han tillhopa några af sina återstående vänner och sade dem, att han ville låta dem »ännu en gång höra Bellman». En hel natt igenom sjöng han ock för dem, med samma hänförelse, samma mäktiga ingifvelse som fordom, kung Gustafs lof och sin tacksamhet emot försynen, som låtit honom födas i ett så naturskönt land som Sverige, samt gaf derefter hvar och en

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/9/0345.html

		Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf / 325 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|