Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1776, men afled redan i Mars 1777. Han hade varit sjuklig ända från barndomen och, derigenom beröfvad förmågan att deltaga i denna ålders vanliga nöjen, i stället så mycket ifrigare egnat sig åt läsning, synnerligast af poetiska arbeten både på latin, fransyska, engelska, tyska och isländska. Sjelf började han ock tidigt försöka sig såsom skald, och det första af dessa försök han offentliggjorde var en »Ode öfver den 19 Augusti 1772» i den akademiska stilen, hvilken han dock snart öfvergaf, för att mera närma sig den Bellmanska riktningen, i hvilken man finner flera smärre dikter af honom i Gjörwells tidskrift Samlaren och Regnérs Svenska Parnassen.
Rudbecks mest kända arbeten äro dock två komiska hjeltedikter »Boråsiade», i 4 sånger, utgifven 1776, sedermera omtryckt 1783 och 1820, samt »Neri, poeme heroique», 1784. Den förra, enligt Rudbecks väns Leopolds omdöme, »full af sant geni», är en särdeles kostlig parodi på hjeltedikter, skildrande ett slagsmål vid Borås mellan en skara vestgöta-bönder, anförda af en bonduppviglare Håffman, och en Boråsisk borgarehär under ledning af stadens tappre borgmästare Edbom. I hjeltedikten saknas för öfrigt hvarken Mars eller Minerva, hvilka, uppträdande med all olympisk ståt bland vestgöta-bönderne och Boråsarne, icke litet förhöja den komiska effekten af det hela.
Betydligt mattare är den andra hjeltedikten Neri, hvari hjelten är en procentare, som, uppmanad af sitt skydds-troll, flyttar från Stockholm till en vacker landtegendom, hvars skönhet han af vinningslystnad gör allt att förstöra, men slutligen af »bygdens fagra nymf» förmås att återvända till Stockholm, sälja sin landtgård och återtaga sitt procenteri. Det hela synes blott vara ett utkast, som dock ej heller saknar lyckade partier, och i allmänhet måste Rudbecks tidiga bortgång, innan han ännu hunnit sin fulla vittra utveckling, betraktas såsom en förlust för svenska vitterheten.
Bellmans härmare, eller åtminstone uppträdande i en riktning nära beslägtad med hans, voro: Johan Elers, född i Carlskrona 1730, anstäld i kungliga kansliet 1750, expeditionssekreterare 1772, kansliråd 1787, ledamot af rikets allmänna ärendens beredning 1789, död 1813, förf. till en mängd smärre vitterhetsstycken i den Dalinska stilen, utgifna under titel »Mina försök», 4 delar, 1755—1759; till ett elegiskt qväde, »Mina tårar», som vann priset i vitterhetsakademien, och till en diktsamling, kallad »Glada qväden», 1792 i Bellmans anda, ehuru röjande föga af Bellmans snille, för öfrigt känd genom sin om flitig forskning vittnande beskrifning om Stockholm i 4 delar, 1800, 1801, otvifvelaktigt hans bästa arbete; Arvid Adrian Stierncrants, född 1755, lifdrabant 1774, förf. till åtskilliga smärre dikter, införda i några den tidens ströskrifter, samt till ett stort antal otryckta parentationer, tal och andra tillfällighetsstycken, de flesta föredragna inom det af Kexél stiftade sällskapet Par Brikoll och hvilka, dels parodier, dels satirer, dels icke sällan lyckade försök i Bellmans stil, vittna om mycken qvickhet, fyndighet och makt öfver språket, men äro tillika vanligen alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
