Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag snart opp.» Uppriktighet felades honom således icke, och sedan de, efter åtskilliga hinder från hennes anhörigas sida, blifvit gifta, gick också hans förutsägelse i fullbordan, ty hennes lilla landtegendom gick snart åt och deras ekonomiska ställning var under hela deras sammanvaro högst bekymmersam; men hon var dock alltid den mest hängifna, tåliga och försakande maka, likasom han alltid fann hos henne sin enda verkliga sällhet, ehuru han fortfarande alltför ofta sökte en tillfällig lycka i vingudens dyrkan.
I Åbo trycktes hans nästa större arbeten, »Christi död, sorgedikt», 1787, och »Yttersta domen, skaldestycke», 1788, hvilket senare han sjelf ansåg för sitt mästerstycke och som också onekligen i vissa partier öfverträffar allt hvad i Lidners föregående, i sin helhet mera fulländade skapelser har mest ljuft och sublimt, men likväl är allt för sönderbrutet och ojemnt att göra ett tillfredsställande intryck. I Åbo skref Lidner äfven sin berömda »Ode till finska soldaten», men återvände i September 1789 till Stockholm, der han snart hemsöktes af utmätning och slutligen sjönk rent af i elände, på hvilket först döden gjorde ett slut, natten mellan den 3 och 4 Januari 1793. Han hade då ännu icke fylt sitt 34:de år. För enkan funnos inga medel till hans begrafning; men Bellman, Lidners trogne vän under senare åren af hans lefnad, nu sjelf sjuklig, gaf då tillkänna, att han, som på länge ej låtit någon höra sin sång, skulle uppstämma den ännu en gång för Lidners enka. Snart hade han ock omkring sig en talrik samling af lyssnande åhörare, hvilkas medlidande för den hädangångne skaldens maka han ej förgäfves anlitade, och så kom han till henne glädjestrålande, med en hopknuten näsduk, hvarur han på hennes bord tömde 50 rdr, utropande: »Se här, detta har jag sjungit i hop åt dig». Bellman var ock en af de få, som följde Lidners kista till Adolf Fredriks kyrkogård.
Lidners »Samlade arbeten» voro då redan utgifna i 2 delar 1788 och 1789, hvarefter följde 1791 »Midnatten, stanser», och 1792 »De galne», ett af hans mest vilda fantasistycken, samt 1793, efter hans död, hans »Nyare arbeten», med företal af Nils von Rosenstein. Sedermera hafva flera upplagor af hans arbeten utkommit.
Lidner var framför allt en känslans skald. Den var hos honom rik och varm, men så öfversvallande, att den i hans dikter icke sällan öfverstiger gränsen för det sanna och det sköna. Lika rik och lika obunden var äfven hans fantasi, som ofta sväfvade upp i de högsta, renaste rymder, men lika ofta ock sväfvade ut och förirrade sig. I allmänhet var hans skaldskap lika rikt på förvillelser som hans lefnad; men hans snille och hans kallelse till skald äro dock båda lika obestridliga, och med alla sina brister är han dock en af våra mest begåfvade och mest egendomliga skalder.
En särskild plats inom Sveriges vitterhet, icke hänförlig till någon vitter skola, intager äfven Lidners vän Thomas Thorild. Han föddes den 18 April 1759 i Bohuslän, der fadern, Jöns Thorén, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
