Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O, store prins Carl,
O, riksamiral,
O, välkommen hit,
Beskåda med flit
Malmös goda, ännu oöfvervinneliga fästning,
Att den må blifva dig en evig juvel uti ring!»
än lemnande allmänheten nyttiga lärdomar, såsom:
»Hushålla väl och rätt
Gör mången rik och nätt;
Men hushålla illa och slurfviga
Gör många fattiga och lurfviga.»
Genom allt detta beredde sig Haqvin Bager emellertid ett eget slags odödlighet, hvarföre ock Kellgren, vid underrättelsen om hans död, egnade honom en särskild dikt i Stockholms Posten, der det, bland annat, heter:
»Hvar fins den hand, som mer kan styra
Hans fordom alltid stämda lyra,
Som lika lyckligt qvad om allt,
Om qvarnar, skutor, sill och malt,
Om afund och partiers yra?
Den ödet nu till hemvist spar
Åt mal och dam och spindelväfvar,
Som dock i salig Haqvins näfvar
Ett underverk i Sverge var.»
Var Haqvin Bager en oöfverträffad mästare i det platta, så var Mathias Bjugg, tullförvaltare först i Nådendal och sedan i Enköping, der han dog 1807, det icke mindre i det svulstiga. Han uppträdde 1789 med en »skaldedikt öfver Sverige», ett bland de vidunderligaste foster af poetisk galenskap, som någon svensk penna åstadkommit, hvarefter följde 1790 en »Ode till Allmaktens lof», 1792 ett »Sagobrott öfver Forn-saga» och samma år äfven en »Saga i Atland», likasom hans första »skaldedikt» afsedd till Sveriges förhärligande, men, såsom Bjuggs dikter i allmänhet, ett »ohärmligt mästerstycke i det alldeles rasande», enligt ett uttryck af Thorild, som tycktes finna sig besvärad af en slik härmare.
*
Svenska dramatiken erhöll under Gustaf III:s regering sådan utbildning, att den väl kan kallas en ny skapelse. I det föregående är omtaladt, huru på 1730-talet en svensk teater uppstod, som i början hade att fägna sig åt mycken uppmuntran af allmänheten; men sedan, efter Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas hitkomst, en fransk teatertrupp blifvit hit införskrifven, hvilken sedermera uteslutande gynnades af hela den bildade allmänheten, råkade den svenska teatern alltmera i förfall, så att den mot slutet af frihetstiden var i det bedröfligaste skick. Den hade sitt tillhåll i en af hufvudstadens trånga gränder på en vind, dit icke ens en trappa ledde, utan dit man måste klifva på en brant stege. Der besöktes den af de lägsta samhällsklasserna; man slogs som på en gästgifvaregård, och ovett hördes lika flödande som bland den tidens mångelskor. Aktörerne voro tagne från gäldstugan, soldathopen eller barberarestugor, aktriserna ur tvättstugor, kläderna lånta ur klädstånd, musiken ditflyttad från krogbaler. En Peter Stenborg var hufvudman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0360.html
