Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som den 9 Maj 1788 erhöll kungligt privilegium och under benämning »kongl. svenska dramatiska teatern» fortfarande uppträdde å teatern i Bollhuset omvexlande med den franska truppen. För att trygga inrättningens ekonomiska bestånd skänkte konungen densamma en fond af 44,000 rdr specie, som öfverlemnades till svenska akademiens sekreterare att af honom i riksgäldskontoret förräntas.
Flera år förut, 1773, hade under Peter Stenborgs ledning en ny skådespelartrupp blifvit bildad, som gaf sina föreställningar i lusthuset inom Humlegården och sedermera flyttade dem först till Eriksberg i närheten af Träsktorget samt i Oktober 1784 till ett hus vid Munkbron, hvilken nya skådeplats, uppförd af slottsbyggmästaren Kirstein, fick namn af »Nya svenska teatern», hvilken benämning i Juni 1778 förändrades till »Svenska komiska teatern». Den var ett slags folkteater, som, under ledning af Peter Stenborgs son Carl Stenborg, gaf operetter, lustspel, parodier och i allmänhet glada, muntra stycken, så svenska original som öfversättningar, synnerligast af Holbergs stycken, samt flitigt besöktes af de talrikare samhällsklasserna, icke sällan också af de bildade och någon gång äfven af konungen.
Det lifliga intresse, hvarmed konungen omfattade teatern och allt hvad dertill hörer, framkallade ock under hans regering ett stort antal dramatiska författare, bland hvilka i främsta rummet bör nämnas Gustaf III sjelf, såsom både den verksammaste och i vissa hänseenden äfven den snillrikaste. Han åtnöjde sig ej att verksamt uppmuntra till dramatiska arbetens författande och att ålägga de yppersta snillen, som omgåfvo honom, att försöka sig i denna riktning, utan han arbetade äfven sjelf ganska flitigt för teatern dels medelst planer till teaterstycken, dem han lemnade åt andra att vidare utarbeta, dels medelst egna genomförda dramatiska arbeten. Så gaf han Wellander planen till operan »Thetis och Pelée» 1773; Gyllenborg den till skådespelet »Birger Jarl och Mechtild» 1774; Kellgren till operan »Dido och Æneas» 1778, till skådespelet Drottning Christina 1785 och till operan Gustaf Wasa 1786, samt Leopold den till operan Frigga 1887. Sjelf utarbetade han »Helmfelt eller Den återfunne sonen», dram i 5 akter, som gafs första gången af hofvet på Gripsholm i Januari 1783 och sedermera gifvits öfver hundra gånger; »Gustaf Adolfs ädelmod eller Märta Banér och Lars Sparre», dram i tre akter med sång och dans, gifven första gången af hofvet på Gripsholm den 14 Januari 1783; »Gustaf Adolf och Ebba Brahe», heroisk dram i 3 akter, uppförd första gången af hofvet på Drottningholm den 11 September 1783, då prinsessan Sofia Albertina utförde Ebba Brahes rol, och sedermera, omarbetad till opera af Kellgren med musik af Vogler, gifven å stora operan första gången i Januari 1788; »Siri Brahe och Johan Gyllenstierna», dram i 3 akter, idén lånad från ett stycke af madame de Genlis, uppförd första gången i Mars 1788 och sedermera öfver hundra gånger; »Den ena för den andra», komedi i en akt efter ett fransyskt lustspel af Savin, gifven första gången i Maj 1788 samt sedermera några och 60 gånger; »Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
