Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedragne bachan», komedi med sång och dans i 1 akt, gifven första gången den 21 April 1789; »Den svartsjuke Neapolitanaren», dram i 3 akter efter en fransysk idé, gifven första gången på hofvet i December 1789; »Alexis Michaelovitz och Natalia Nariskin», komedi i 2 akter efter ett fransyskt lustspel af Saint-Foix, uppförd första gången i Januari 1790 och sedermera omkring 50 gånger, samt »Födelsedagen», divertissement med dans och sång, som gafs första gången i November 1790. Ännu mot slutet af sin regering, i Februari 1791, understälde Gustaf III Leopolds granskning planerna till två sorgespel, hvartill han lånat ämnena ur Sveriges historia — Torkel Knutsson och Erik XII, men ingendera planen blef utförd.
Hvad som i synnerhet gifvit Gustaf III en hög plats bland dramatiska författare är den nära bekantskap med teatern och dess fordringar, hvarom hans dramatiska arbeten vittna och hvilken äfven visar sig deri, att några bland dessa ännu kunna ses med intresse, hvilket väl knappast vore fallet med någon enda af de dramer, som författades af hans samtida, om man försökte att gifva dem. Hufvudsakliga förtjensten i hans stycken ligger ock i plananläggningen, hvaremot karaktersteckningen lemnar mycket öfrigt att önska. Ett klart och fint konstnärligt förstånd röjer sig alltid i hans skapelser, hvaremot man saknar en rikare inbillningskraft och en djupare uppfattning af rörelserna i menniskohjertat. Språket, i allmänhet ledigt och lifligt, är dock tilllika vanligen allt för mycket retoriskt, likasom hos hela den vittra skola han tillhörde. Inom denna skola stod han emellertid ganska högt.
Bland de vitterhetsidkare, vi här ofvan omtalat, hafva såsom dramatiska författare uppträdt: Gustaf Fredrik Gyllenborg, med »Sveas högtid eller fria konsternas vördnadsoffer åt dygderna, lyriskt skådespel med musik af hofkapellmästaren Zellbell», hvilket gafs å Riddarhuset den 23 Juni 1774, då Gustaf I:s ärestod aftäcktes; »Birger Jarl och Mechtild», hvartill Gustaf III gifvit planen och som uppfördes första gången å rikssalen i Juli 1774, med anledning af hertigens och hertiginnans af Södermanland förmälning, »Sune Jarl eller Sverkers död», tragedi i 5 akter, 1783, »Penelope», tragedi på vers i 5 akter, 1791, af hvilka ingendera haft någon framgång, samt en komedi på vers, »Det nya herrskapet», författadt 1773, som icke blifvit uppförd; Johan Gabriel Oxenstierna, med några smärre tillfällighetsstycken, dels på franska och dels på svenska, gifna på hofvet, deribland »Poeten i Mariefred», hvilken på konungens födelsedag den 24 Januari 1783 gafs på Gripsholm såsom prolog för »Gustaf Adolfs ädelmod», är en rätt rolig parodi på det platta, pedantiska rimmeriet före Dalins uppträdande; Johan Henrik Kellgren, med de förut omtalta operorna och lyriska dramerna »Dido och Æneas» 1778, »Drottning Christina» 1785, »Gustaf Wasa» 1786, sedermera gifven öfver 160 gånger, samt »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» 1788, allesammans poetiska bearbetningar af prosastycken författade af Gustaf III, och en »Prolog till Iphigenie i Auliden» 1778; Carl Gustaf Leopold, med en »Prolog till Armide» i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
