Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3 akter, 1790, »Folke Birgersson till Ringstad», skådespel med sång i 3 »akter, musiken af Dalayrac, 1793, »De begge kammarpagerne», komedi i 2 akter, 1794, och »Namnsdagen», i 3 akter, 1795, mottogos i allmänhet med stort bifall. »Kapten Puff» gafs ännu 1862 för 175:te gången, och några bland de öfriga hafva varit uppförda 70 till 80 gånger, hvilket åtminstone vittnar, att Kexél lyckats väl träffa allmänhetens smak. Något högre värde hafva hans dramatiska arbeten visserligen icke och äro äfven, såsom redan är anmärkt, till största delen imitationer, men det lånade ämnets behandling vittnar om så mycken talang, dialogen är så qvick och ledig, det hela så godmodigt roande, att deras framgång häraf lätt förklaras.
Lika glad och omtyckt var äfven Kexéls personlighet. »I de tjugu år jag känt honom», berättar hans nära vän bergsrådet Cederstedt, »har jag aldrig hört omtalas honom hafva någon ovän; ej heller har jag någonsin sett honom i något sällskap, hvarest han ej med allas fägnad blifvit emottagen. Hans glädtighet var medfödd och af omständigheterna oberoende. Den gjorde ock, att han i sällskap var mycket behagligare än sjelfve Bellman, hvilken ofta, innan han af drufvornas saft blef uppvärmd, satt ganska tyst och mulen. Kexél åter, alltid lika glad och munter, alltid den förste så väl i de bacchanaliska lekarne som i sången, lät aldrig bedja sig. Allt detta sammanlagdt gör honom saknad hos alla hans vänner och bekanta, så länge de lefva.»
Carl Envallsson, född 1756 i Waxholm, der fadern Johan Envall var kyrkoherde, efter slutade studier i Upsala anstäld i krigskollegium, der han slutligen befordrades till registrator, notarius publicus i Stockholm 1802, död derstädes i yttersta armod 1806, har vunnit ett särskildt rykte såsom den fruktsammaste bland alla författare, som arbetat för svenska teatern, hvilken han försett med icke mindre än 76 stycken, af hvilka naturligtvis de flesta äro öfversättningar, flera deribland likväl så fria och så omarbetade, att de kunna gälla såsom original i allt utom uppfinningen af ämnet. Hans förnämsta originalarbete, »Gustaf Eriksson i Dalarne», dram med sång i 3 akter, musiken af Carl Stenborg, 1784, var ett försök att åstadkomma ett nationelt skådespel i högre stil och gafs äfven 20 gånger, men gjorde dock ej på långt när sådan lycka, som åtskilliga af Envallssons lokaliserade imitationer, såsom »Kopparslagaren», med musik af J. D. Zander, 1781, gifven nära 60 gånger, »Njugg spar och fan tar», imitation efter Paulus, med musik af Zander, 1784, gifven 40 gånger, »Slotterölet eller Kronfogdarne», 1787, gifven öfver 300 gånger och vid hvars uppförande för 100:de gången Envallsson fick en »jubelrecett», något dittills oerhördt i svenska teaterns annaler, »Colin och Babet», 1787, gifven öfver 130 gånger, »Sorgen för glädjen går, eller skolmästaren och mor Bobi», 1788, gifven nära 60 gånger, »Iphigenie den andra eller Gamla grekiska historien», 1800, gifven omkring 70 gånger, m. fl. För öfrigt har han 1802 utgifvit ett »Svenskt musikaliskt lexikon» och 1806 första häftet af »Vinterläsning». Han var intet originelt snille, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
