Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af detta ämne, då den belönade var Axel Gabriel Silfverstolpe, hvars litterära verksamhet egentligen tillhör nästa tidskifte, vid framställning hvaraf vi skola till densamma återkomma. Belöningen gafs också endast under vilkor af många och stora rättelser, och sedermera blef akademien under återstoden af Gustaf III:s regering icke i tillfälle att utdela något vältalighetspris. Emellertid hade ett nytt vitterhetsslag nu tillkommit i vår litteratur och svenska vältaligheten tagit en ny riktning, som af de tongifvande på allt sätt uppmuntrades.
*
Under en tid, då man så lifligt egnade sig åt vitterheten, sysselsatte man sig icke så litet äfven med dess teori och gjorde åtskilliga försök att stifta nya lagar derför. Redan under frihetstiden uppträdde några smaklärare ur Dalins skola, såsom Abraham Sahlstedt (född 1716, död 1776), författare till en »Svensk ordbok», 1757, väl förtjent att ihågkommas, samt till ett kritiskt arbete, kalladt »Om tankar i vitterhets-arbeten», i 3 delar, 1756—1758, och till »Kritiska samlingar», 4 delar, 1759—1765, i hvilka han var den förste, som på svenska vitterhetsalster sökte tillämpa kritiska grundsatser med någorlunda vetenskaplig bevisning, ehuru hans föreställningar om skaldekonst och vältalighet hufvudsakligen gingo ut derpå, att de »böra förlusta och gagna genom en förening af nytta och nöje», äfvensom han för öfrigt sökte först och främst inskärpa uttryckets grammatikaliska och logiska riktighet samt för öfrigt gaf goda råd huru dess »prydlighet, behaglighet och höghet skulle medelst liknelser, metaforer o. s. v. tillvägabringas»; Carl Johan Brunjeanson, Sahlstedts samtida, som förklarade verser utan rimslut vara »döda» och de svenska versslagen endast vara nio, nemligen de som »voro i hans smak», de öfriga »kunde lätteligen umbäras», samt Olof Bergklint, skalden Oxenstiernas lärare, hvilken, sjelf lycklig skald, hyste ett vida renare begrepp än sina föregångare om skaldekonsten, hvars uppgift han stälde långt högre än att »förlusta och gagna».
Bland smaklärare, som under Gustaf III:s regering uppträdde i en annan riktning än den rådande fransyska, böra nämnas Carl Christofer Gjörwell, som i sina talrika tidskrifter sökte göra svenska allmänheten bekant med de nyare företeelserna inom den tyska litteraturen och för de tyska snillena yrkade lika rätt att här beaktas som de franska; Gustaf Regnér, hvilken vi här ofvan omnämnt bland skalderna af andra ordningen, som i sin tidskrift »Svenska Parnassen», 1784—1786, sökte befordra friare estetiska åsigter än de då i allmänhet rådande, särskildt ifrade mot rimmets dåvarande uteslutande välde inom svenska skaldekonsten och genom sina »Försök till metriska öfversättningar från forntidens skalder» gaf uppslag till ett bättre återgifvande af dessa skalder än de förra rimmade parafraseringarna, i hvilka den antika formen helt och hållet försvunnit och till större delen äfven den antika andan, samt i synnerhet Thomas Thorild, som i sin »Kritik öfver kritiker» kraftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0374.html
