Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det nu anförda torde tillräckligt visa, att under Gustaf III:s regering rådde inom svenska vitterheten en större verksamhet än under något föregående tidskifte i vår historia. Sedan den krigiska riktningen upphört med Sveriges storhetstid, hade under frihetstiden den vetenskapliga varit den öfvervägande och under Gustaf III:s regering blef den vittra det, hvartill väsentligt bidrog den uppmuntran, denna riktning rönte från konungen, sjelf en af Sveriges mest framstående vitterhetsidkare. Denna uppmuntran sträckte sig till vitterhetens alla grenar och arter samt egnades visst icke uteslutande någon särskild vitter skola. Lika litet exklusiv var, under hans tid, hans skapelse, svenska akademien, såsom bevis hvarpå kan anföras, att den år 1791 tillerkände Lundbladska priset åt Bellman, hvars skaldskap var så litet akademiskt som möjligt, men hvars »sällsynta och originella snille, den förtjenst, hans arbeten egde i anseende till lyckliga och rika målningar, qvicka infall, ett eget och till ämnena afpassadt rimsätt, den lyckligaste förening af musiken, det bruk han vetat göra af språket», akademien fann vara »egenskaper, hvilka helt visst förvärfva dessa arbeten ett lika bifall hos efterverlden som hos samtiden».
Detta lifliga erkännande af snillet, i hvilka former det än framträdde, det varma intresse, hvarmed så väl de tongifvande som den större allmänheten omfattade vitterheten, hvari konungen sjelf gaf det verksammaste föredöme, gjorde ock Gustaf III:s tidehvarf till svenska vitterhetens gyllene tid. Den har sedermera haft idkare, som kunnat fullt mäta sig med, ja, äfven öfverträffat de dåvarande vittra storheterna; men den har aldrig varit med så allmänt och så lifligt intresse omfattad och aldrig från tronen rönt sådan uppmuntran som då. Den vård, det intresse Gustaf III egnade den svenska vitterheten, utgör, såsom vi redan anmärkt, en bland de vackraste sidorna af hans verksamhet och bör derföre också alltid intaga en ganska framstående plats i hans historia. Denna hans verksamhet har ock varit den för honom tacksammaste, ty då hvad han uträttat som statsman och krigare i allmänhet ådragit honom mera tadel än lof, då adeln, hvilken han orättvist gynnade framför de öfriga samhällsklasserna och öfverhopade med ynnestbevis, förrådde och smädade honom samt gjort allt för att nedsätta hans minne hos efterverlden, hafva deremot vitterhetsidkarne, dem han aldrig egnat några öfverflödande nådebevisningar, men hvilka han betraktade och bemötte såsom sina vänner, emedan han sjelf tillhörde deras krets, gjort sitt bästa att framställa honom i det vackraste ljus, och detta långt efter det dylika bemödanden kunnat på något sätt vara för dem lönande eller loforden kunnat misstänkas för smicker. Det är skalderne man har att tacka för det skimmer, som hvilar öfver »kung Gustafs dagar» och som gifvit oss en så älsklig bild af »förtjusaren på tronen», omgifven af sina snillen, lifvande dem och lifvad af dem tillbaka under glada, snillrika samspråk, oförgätliga för hvar och en, som deltagit deri. Detta är en helt annan bild af Gustaf III och hans tidehvarf, än man hemtar från partiskrifterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
