- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
360

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten - De sköna konsterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om än den förra har alltför få skuggor, så har sannerligen den senare alltför många, och det är alltid godt att ur någon synpunkt kunna med odelad tillfredsställelse betrakta denna så mångsidiga och så olika bedömda personlighet. Svenska vitterhetens utveckling under Gustaf III:s regering och i icke ringa mån genom hans inverkan intager emellertid ett långt mera framstående rum i hans historia, än man i densamma vanligen deråt inrymt. Den vittra verksamheten var icke en episod i Gustaf III:s historia, utan en vigtig afdelning derutaf, och påkallar äfven i förhållande härtill en närmare uppmärksamhet.

De sköna konsterna.


Likasom vitterheten, omfattades äfven de sköna konsterna af Gustaf III med det lifligaste intresse, ehuru han, såsom icke sjelf konstnär, ej kunde verka så rikt inom de senare som inom de förra. Uppmuntran saknade dock under hans regering konstnärerne lika litet som vitterhetsidkarne.

Den af Carl Gustaf Tessin 1735 stiftade »Kongl. ritare-akademien» hade under frihetstidens partistrider mer och mer råkat i förfall, då den af öfverintendenten Carl Fredrik Adelcrantz 1768 reorganiserades och erhöll den förändrade benämningen af Målare- och bildhuggareakademien. Dess bestånd hotades likväl åter, när Mössorna vid 1771 års riksdag ånyo kommo till väldet; men efter statshvälfningen skyndade Gustaf III att taga denna sin förre guvernörs skapelse i sitt hägn, stadfästade akademiens statuter 1773 och ökade 1777 dess anslag, så att två principskolor kunde inrättas, samt sex lärare i teknik och en professor i byggnadskonst tillsättas. Akademien fick äfven såsom gåfva af öfverdirektören Gerhard Meyer det forna Bielkeska huset vid Röda Bodarne i Stockholm, der den kunde ordna sina samlingar och ritsalar samt sina årliga konstexpositioner.

Under inverkan af denna akademi blef den fransyska smaken ännu mera öfvervägande i den svenska konsten, än den samtidigt var inom svenska vitterheten, till dess äfven här en ny riktning framträdde, visserligen icke en nationel, ty någon svensk nationel konst fans i sjelfva verket icke; men vid denna tid hade utländske konstdomare, bland hvilka tysken Winkelmann gjort sig mest berömd, ifrigt yrkat en återgång till antiken, såsom företeende de enda fullgiltiga mönstren för de bildade konsternas utöfning, och dessa åsigter funno äfven inom Sverige snillrike förfäktare. Äfven här bekantgjordes en »de fria konsters filosofi», hvars författare väl förtjenar en närmare bekantskap.

Carl August Ehrensvärd, son till Sveaborgs och svenska skärgårdsflottans ryktbare grundläggare grefve Augustin Ehrensvärd, föddes den 5 Maj 1745. Redan vid 8 års ålder inskrefs han som kadett vid artilleriet och vid 17 år deltog han i pomerska kriget. Sedan fred blifvit slutad, tjenstgjorde han såsom flaggkapten under dåvarande majoren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:09 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/9/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free