Print (PDF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skona konsterna.
367
deringar i mekanik och gjorde äfven astronomiska
iakttagelser. Hans konstnärsrykte steg under
tiden mer och mer. Han blef ledamot af målare-.och
bildhuggare-akademien 1797 och fick tillika titel
hofmålare, hvilken benämning han dock ej kunde tåla,
erhöll af Carl Johan en årlig pension af 100 rdr
specie 1812 och dog i Januari 1816. Han var såsom
konstnär rik på stora tankar och förstod genom
en snillrik gruppering och lycklig fördelning af
skuggor och dagrar gifva stor effekt åt det hela. I
framställandet af åldriga, vördnadsbjudande ansigten
- profeter, evangelister, konungar - lyckades han
bäst, men var ej lika lycklig i framställandet af
ungdom och skönhet, i synnerhet den qvinliga. Rik
konstnärskallelse egde han onekligt och kunde med
skäl säga om sig: »Gud hafver gifvit mig att måla».
Skulpturen egde under detta tidskifte icke så talrika
idkare som målarekonsten, men bland dem fans nu
för första gången en svensk konstnär med europeiskt
rykte.
En fransman Pierre Hubert L’Archeveque hade under
senare hälften af frihetstiden varit den mest
anlitade skulptören i Sverige. Han hade genom
dåvarande svenske ministern vid franska hofvet
Ulrik Scheffers försorg blifvit hit inkallad 1755
och anstäld såsom hof bildhuggare. Sedan ständerna,
på öfverstäthållaren grefve Diirings förslag, anvisat
medel för uppställande af Gustaf Adolfs bildstod
å Stockholms vackraste torg, bestäldes denna stod
af L’Archeveque 1757 och följande året hade han
modellen färdig. Den förestälde den store konungen
till häst och segergudinnan ilande efter honom för
att sätta en krans på hans hufvud; men i sekreta
utskottet vid 1769 års riksdag anmärkte man, att
»menige inan kuride göra sig orimliga och opassande
föreställningar om det halfklädda fruntimret, som
konungen fått till följeslagerska», och följden blef,
att modellen måste omarbetas. Dermed gick så långsamt,
att stöden först 1779 blef färdiggjuten och aftäcktes
1796, således nära 40 år efter det den bestäldes. Dän
kostade då 174,000 rdr specie, en för den tiden
högst betydande summa, som på intet sätt motsvarades
af arbetets konstvärde, ty det är långt ifrån att
vara något mästerstycke. Detsamma kan äfven sägas
om Gustaf Wasas bildstod, som likaledes utfördes af
L’Archeveque, sedan adeln 1760 beslutat uppresa den
framför riddarhuset. Äfven med utförandet af detta
arbete gick det ganska långsamt, ty den blef färdig
först 1774. Detta arbetes färdigblifvande hann dock
konstnären upplefva, men Gustaf Adolfs bildstod var
ännu icke gjuten, då L’Arche-veque afled i September
1778.
Till hans efterträdare såsom hofbildhuggare utnämnde
Gustaf III Johan Tobias Sergel, som nu hemkallades
från Italien. Född i Stockholm den 8 September
1740, dit fadern Christofer Sergel blifvit från
Tyskland inkallad såsom »hofbrodör», hade Sergel
redan i barndomen röjt stora anlag för teckning och
modellering, hvarföre fadern ock lät honom i den förra
inhemta undervisning af hofintendenten Rehn och i den
senare af ornamentsbildhuggaren Jacques Masreliez,
den ofvan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
