Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofvannämnde målarens fader. Derefter fick han biträda L’Archeveque i ornamenterings-arbetena å det nya kungliga slottet och 1759 åtfölja honom till Paris. Hemkommen derifrån, fick Sergel 1761 sig tillerkänd ritare-akademiens stora guldmedalj och 1767 ett årligt reseunderstöd af 3,000 daler silfvermynt, med hvilket han i Maj samma år begaf sig till Italien. Ankommen till Rom, blef han så öfverväldigad af de antikens mästerverk, han här fann samlade, att han här tillbragte ett helt år utan att sjelf skapa något konstverk; men så mycket flitigare studerade han andras, och härunder utbildades hos honom den riktning åt den antika konsten, som derefter framträdde i hans arbeten. Sådana åstadkom han ock nu af ständigt stigande värde under de tolf år han dröjde qvar i Italien. Hans Liggande Faun grundlade egentligen hans konstnärsrykte och detta ökades mer och mer af hans Diomedes bortförande Palladium, hans Apollo, hans Mars och Venus, hans Amor och Psyche samt andra mindre kända, men icke mindre värdefulla mästerverk. Högst ogerna åtlydde han konungens befallning att återvända till Sverige, der han saknade de stora mönster, som i Rom lifvade hans snille. Han fick dock genast af konungen två större beställningar, den ena att i marmor utföra sin i Rom modellerade Amor och Psyche, hvilken man nu beundrar i nationalmuseum; den andra att framställa grefvinnan Höpken som Venus, hvari han svårligen kunde fullt lyckas och icke heller gjorde det. Bättre lyckades ock den Venus stigande i badet, hvartill han sjelf fick välja modell och hvilken han äfven ansåg för den renaste af de qvinnogestalter han skapat. Under hemresan hade han stannat några månader i Paris och der modellerat en staty af spartanen Othryades, som döende ristade på sin sköld: »Jag har segrat», i följd hvaraf segern tilldömdes hans landsmän, emedan han var den siste, som stannat på stridsplatsen.
Efter fyra års vistande i Sverige fick Sergel åtfölja Gustaf III under den italienska resan och leda hans smak vid valet af de konstverk, som inköptes och hemsändes. Efter återkomsten från denna resa tillbragte Sergel sin återstående lifstid i fäderneslandet, med undantag af ett par kortare utflygter till Köpenhamn åren 1794 och 1796. Flera arbeten af stort och bestående värde vittna om hans verksamhet under denna tid — hans altar-dekoration i Adolf Fredriks kyrka, framställande Christi uppståndelse, hans monument öfver Cartesius i samma kyrka, hans bedjande englar i Clara kyrka och i Carlstads domkyrka, hans Oxenstierna dikterande för historiens gudinna Gustaf Adolfs bragder, ett stort antal porträtt-byster och medaljonger samt slutligen Gustaf III:s staty, som bestäldes af Stockholms borgerskap vid konungens återkomst från finska kriget 1790, men aftäcktes först 1808 å Gustaf III:s födelsedag den 24 Januari samt i allmänhet anses för det yppersta bland alla Sergels arbeten, röjande omisskänligt i hvilken hög grad han var inspirerad af sitt ämne.
Genom alla dessa arbeten hade Sergel vunnit ett rykte, som sträckte sig vida utom fäderneslandet, der han för öfrigt visst icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
