- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
385

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtrytelse öfver att hennes son ej ville tillerkänna henne samma välde. Häri låg utgångspunkten för den oenighet, som uppstod mellan mor och son samt sedermera närdes af flera anledningar. Först föreföllo åtskilliga tvister om arfvet efter Adolf Fredrik, då enkedrottningen påstod, att hela lösöreboet borde tillhöra henne utan något undantag, och detta var likväl blott en ringa del af hennes påståenden. För Fersen klagade hon, att hon blifvit afsatt från tronen, och påstod, att hennes son ej kunde hafva några rättigheter förr än efter hennes död; att hon vore krönt drottning; att konungen hade inkräktat hennes rättigheter och att rådet vore förrädare mot sin pligt.[1] Hon ville resa till Berlin för att förströ sig och finna tröst hos sina syskon, men då hon saknade nödiga medel för resan, yrkade hon med synnerlig ifver på reglerandet af sitt enkeapanage, hvilket konungen äfven gjorde sig all möda att af ständerna utverka så rikligt som möjligt. Det blef ock bestämdt, att enkedrottningen skulle få behålla Drottningholms och Svartsjö slott, med dithörande inkomster, samt att man i staden vid Fredrikshof skulle för henne uppbygga ett passande slott och fullständigt möblera detsamma, hvarjemte ett årligt anslag af 3 tunnor guld blef henne beviljadt. Härmed borde hon kunnat vara belåten, men visade dock mycket missnöje öfver, att man ej gifvit henne mera, likasom öfver, att hon ej erhållit ett särskildt anslag för sin resa till Preussen, utan endast ett års anslagsförskott.

Under hösten 1771 företog hon emellertid, åtföljd af sin dotter, prinsessan Sofia Albertina, denna resa och blef i Berlin med mycken hjertlighet mottagen; men det dröjde icke länge, innan hon äfven vid preussiska hofvet tillstälde sådana trakasserier, att man högeligen önskade blifva henne qvitt. Hon stannade likväl ett helt år hos sina anhöriga, och återkom först efter den lyckade statshvälfningen den 19 Augusti. Underrättelsen derom ingaf henne den lifligaste glädje, och hon skref till Gustaf: »Ja, du är min son, och du är värd att vara det. Gud välsigne dig i alla dina företaganden! Jag glömmer, jag förlåter allt. Detta drag försonar oss för alltid. Ack, min älskade Gustaf, glöm aldrig att du är menniska, missbruka ej den makt, Gud dig gifvit. Lemna ett exempel åt efterverlden af en god, af en stor konung, och må hela verlden medgifva, att monarkien är det lyckligaste af alla regeringssätt. Glädjen gör mig helt förvirrad. Du älskar då din gamla mor. Du är otålig att återse henne. Jag skall flyga i dina armar och kan hända skall jag dö af glädje. Farväl, min älskade, min värdige son! Du har min välsignelse.»

Hon återkom emellertid ej förr än i Oktober 1772 till Stockholm, och ehuru konungen ökat hennes anslag med en tunna guld samt bifallit alla hennes framställningar i afseende å utgifterna för hennes bosättning å Fredrikshof, uppstodo snart nya tvisteämnen. Konungen hade försett henne med ett särskildt garde, men deremot indragit


[1] F. A. von Fersen, Historiska skrifter. III: 68.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free