- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
393

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedermera allt att förmå henne till mera försonliga tänkesätt, och slutligen medgaf hon, att sonen finge komma, dock under vilkor att han åtföljdes af sin gemål och son, såsom bevis att försoningen vore fullständig. Konungen infann sig ock den 13 Juli, åtföljd af sin son och ursäktade drottningens frånvaro med hennes opasslighet i följd af nya förhoppningar att blifva moder. Lovisa Ulrika ville dock ej mottaga honom, innan han undertecknat godkännandet af hennes testamente, och sedan detta skett, samtyckte hon att han fick inträda. Ribbing och grefvinnan De la Gardie ville då aflägsna sig, men enkedrottningen qvarhöll båda och gjorde derefter en ganska utförlig framställning af allt, hvaröfver hon hos honom haft att beklaga sig ända från hans barndom. Sedan hon härmed lättat sitt hjerta, medgaf hon, med de ömmaste omfamningar och yttranden, att allt var försonadt, och begärde så att få se kronprinsen, hvilken infördes af konungen samt blef af farmodern mycket smekt och omfamnad. Då han lemnade henne, gaf hon honom en vacker diamant-agraff att dermed pryda sin hatt och hafva ett minne af henne.

Den 15 Juli blef Lovisa Ulrikas tillstånd så betänkligt, att man sände tre ilbud efter hvarandra till konungen, som ankom klockan 8 på aftonen, åtföljd af hertiginnan, sin svägerska; men då han fann modern slumrande, återvände han utan hertiginnan till Drottningholm — för att ej försumma spektaklet, som blifvit uppskjutet till hans återkomst!

Den 16 Juli 1782, klockan half 5 på morgonen afled Lovisa Ulrika i grefvinnan De la Gardies armar, för hvilken hon flera gånger upprepade: »Bed Gud för mig!» Fritänkeriet var nu borta. Hon hade ock förut för sin öfverhofpredikant Johan Wingård förklarat, att hon bekände sig under sin lyckas dagar hafva felat mot »det Högsta väsendet», men att, ehuru hon skilt sig i många punkter från de allmänna trosåsigterna, hade hennes hjerta aldrig hufvudsakligen felat mot det Högsta väsendet. Sedan hennes motgångar vidtagit, hade hon haft mera tid till eftertanke och då upptäckt sina fel och bad nu Gud ur djupet af sitt hjerta, att han måtte förlåta henne dem.

Så snart konungen blifvit underrättad om sin moders död, lät han inställa alla spektakler, så väl som alla anordningar för tornerspel och öfriga lustbarheter till firande af sitt andra barns snart förväntade födelse, och den 30 Juli hölls enkedrottningens begrafning med stor högtidlighet i Riddarholmskyrkan. Någon djupare sorg öfver hennes död röjde endast hertig Fredrik, hvilken hon ock i lifstiden visat mesta tillgifvenhet.

Fersen har i sina Historiska skrifter (V: 107) tecknat henne i starka drag, som dock bära sanningens pregel. »Hon var konungars dotter, syster, maka och moder. Född med snille och behag, förmäld med den mildaste och välvilligaste man, som hon helt och hållet styrde, moder till en vacker afkomma, syntes det som försynen hade öppnat för henne en väg till sällhet. Hon fann emellertid ingenting annat på denna väg än bråddjup. Ett lågande och häftigt temperament, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free