Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exalterad inbillnings liflighet samt en stolt själs högmod och oböjliga envishet tilläto henne aldrig att uppfatta något föremål ur sanningens synpunkt. Hennes gemåls svaga och fruktande karakter utgjorde hennes plåga, emedan den blef ett oöfvervinneligt hinder för hennes våldsamma och äregiriga anslag på Sveriges styrelse. Hennes passion att herska, ledd af hela en själs ogrannlagenhet, som ej ville lyda moralens och filosofiens lagar, alltid i kontrast med sin moderskärlek, hvaraf hon kände de lifligaste intryck, lät henne erfara den bittraste sorg i samvaron med sina barn. Sedan deras spädaste barndom förda genom hennes omsorger på fåfängans och förställningens stråt, lönade de henne derföre med otacksamhet. Hennes hjerta var godt, uppriktigt och utan svek; men hon satte mindre tillit till sitt hjerta än till sitt förstånd, som alltid förvillade henne. Ehuru hon ingenting visste grundligen och hennes kunskaper endast grundade sig på en oredig och ofta afbruten läsning i alla möjliga ämnen, förvärfvade hon sig likväl anseende af litterär bildning, som hon alltid åtnjöt i den lärda verlden, tack vare hennes goda minne, instiftelsen af en vitterhetsakademi, bildandet af ett vackert bibliotek, ett naturalie-kabinett samt en mynt- och medaljsamling på Drottningholm. Alla de tilldragelser, hvari hon hade del, utmärkte sig genom jäsning och orolighet. Hon älskade icke Sverige och trodde det ej värdigt hennes snille; hon var ej heller någonsin derstädes älskad. Det skönaste ögonblicket i hennes lif var hennes död; allt dervid utmärktes af eftersinning, slutföljd och mod. Hon hade ej den lyckan att medtaga i grafven hvarken sin familjs eller svenskarnes saknad.»
Sofia Magdalena hade aldrig stått i något rätt godt förhållande till sin svärmoder, som icke kunnat glömma, att denna sonhustru blifvit henne påtvingad mot hennes vilja. Sedan de ofvannämnda tilldragelserna 1778 hade en öppen brytning inträdt mellan de båda drottningarna och äfven vid Lovisa Ulrikas dödsbädd hade ingen försoning dem emellan inträffat. Förhållandet mellan Sofia Magdalena och hennes gemål hade visserligen blifvit bättre, än det varit under de första åren af deras äktenskap, men något rätt innerligt och förtroligt blef det aldrig, dertill voro bådas lynnen alltför olika. Drottningen måste ock underkasta sig mycket tvång i följd af konungens ytterliga noggrannhet i etikettfrågor, och han började åter mer och mer undvika att vara ensam i hennes sällskap. Flera förtroliga bref från drottningen vittna emellertid om hennes varma tillgifvenhet för sin gemål. I början af året 1782 hade hon förhoppning att åter blifva moder, och konungen röjde den lifligaste glädje deröfver. En prins föddes den 25 Augusti och döptes den 5 September, då han erhöll namnet Carl Gustaf och titeln hertig af Småland. Länge fick dock ej konungen glädja sig åt denna tillökning i sin familj, ty redan i medlet af Mars månad följande året insjuknade den späde prinsen och afled den 23 Mars 1783. Så upprörd, som Gustaf III visade sig af sorgen häröfver, hade ännu ingen sett honom, och Schröderheim, som då stod högt i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
