Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtroende, har lemnat en rörande skildring af dessa konungens känslor. Sofia Magdalena slöt, såsom vanligt, sin sorg mera inom sig. Hon förde ett mer och mer enformigt lif, fann intet nöje hvarken i läsning eller musik eller ens i handarbeten, utan tillbragte sin mesta tid vid sin toalett och i synnerhet med ordnandet af sin hårklädsel samt under samspråk med sina kammarfruar och sin statsfru, friherrinnan Virginia Charlotta Manderström, som förut varit hennes hoffröken och länge stått högst i hennes ynnest. Med henne gjorde hon, under konungens italienska resa, då hon ändtligen fick frihet att välja tidsfördrif efter egen smak, dagliga promenader i vagn till Carlberg, Ulriksdal, Djurgården och Kungsträdgården samt fann ett särskildt nöje i att, tillsammans med sin gunstling, utan all ståt intaga sin frukost på Ulriksdals värdshus, på »Clas på Hörnet» eller något annat utvärdshus, till dess man förestälde henne, att sådant icke passade en drottning och att konungen kunde misstycka det, då hon fann sig föranlåten afstå från detta försök till någon omvexling i sitt enformiga lif. Med kronprinsens uppfostran tog hon ingen befattning, och det skulle konungen ej heller tillåtit; ännu mindre blandade hon sig på något sätt i regeringsärendena, stälde aldrig till några trakasserier, var vänlig och uppmärksam mot hvar och en, sökte aldrig skada någon, men spridde omkring sig samma ledsnad, som hon sjelf erfor. Ehuru förhållandet mellan henne och konungen nu var i allmänhet godt, föreföllo dock stundom misshälligheter, hvilka dock visst ej voro af drottningen framkallade, ehuru hon, så foglig och eftergifvande hon i de flesta fall än var, icke var lätt att försona, när hon funnit sig sårad, utan det vid sådana tillfällen var konungen, som fick gifva efter. Så hade han fråntagit henne ett par rum, för att dermed öka sin gunstling Armfelts våning i slottet, och höll der ganska muntra supéer, dit äfven damer inbjödos, men utan att drottningen på något sätt anmodades bevista dem. Detta stötte henne så, att hon under två månaders tid ej kunde förmås deltaga i någon af festerna på hofvet, och då konungen sökte genom Munck och friherrinnan Manderström ställa henne tillfreds, förklarade hon, att hon ej älskade ambassader och gjorde anspråk på att ej behöfva ingå i explikation med någon annan än konungen sjelf. Han måste ock slutligen finna sig häri och äfven formligen bjuda henne till sina supéer samt återlemna de henne fråntagna rummen, hvarefter det goda förhållandet återstäldes.
Efter Gustaf III:s död förde Sofia Magdalena ett ännu mera tillbakadraget lif än förut, och man hör henne högst sällan omtalas under denna senare tid. Ett godt förhållande rådde mellan henne och hennes svåger, hertigen-regenten, som lemnade henne full frihet att nu följa sin egen smak. Hon upplefde emellertid sin sons både myndigblifvande och afsättning, sin svågers upphöjelse på Sveriges tron, ett tronföljare-val, som skulle beröfva hennes son och sonson all utsigt till Sveriges tron och i stället låta den intagas af en furste tillhörande det holsteinska huset, mot hvilket hon hyste ärfd motvilja, samt slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
