Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedlade han dock allt befäl, reste från Finland och ett spändt förhållande rådde sedermera mellan honom och konungen, hvilket äfven röjde sig under 1789 års riksdag, då båda hertigarne stälde sig i förbindelse med oppositionen inom adeln och förklarade sig vilja protestera mot all förändring i 1772 års grundlag, hvarifrån de dock afstodo, när det afgörande ögonblicket inträffade.
Under det återstående af Gustaf III:s regering lefde hertig Fredrik för det mesta på sin egendom Tullgarn, hvilken ständerna under frihetstiden inköpt från grefve Magnus Julius De la Gardies arfvingar och förärat åt dåvarande konungens yngste son. Här sysselsatte han sig med jagt, målning, hvari han röjde en viss talang, musik, som alltid varit ett af hans käraste nöjen, men också med spel, som vanligen för honom slutade med förluster. Efter Gustaf III:s död insattes han vid ett par tillfällen under somrarna 1793 och 1794 såsom ordförande i regeringen, då hertigen-regenten åtföljde den unge konungen å utrikes resor; men hans helsa hade af utsväfningar blifvit mer och mer försvagad, och då han 1803 rest till Montpellier att söka bot derför, afled han derstädes den 12 December 1803, vid 53 års ålder.
Hertig Fredrik Adolf hade, bland de kungliga syskonen, det vackraste utseendet och det bästa hjertat, men också den svagaste karakteren och de mest inskränkta själsförmögenheterna. Bland dem alla hade han minst af modern och mest af fadern, men var ännu obetydligare än denne.
Sofia Albertina, yngst bland Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas barn, var född den 8 Oktober 1753. Vid 14 års ålder blef hon af sin morbroder konung Fredrik II utnämnd till coadjutrice i det protestantiska stiftet Qvedlinburg, hvars abbedissa hon blef i September 1787, en värdighet hvilken hon sällan utöfvade, men som medförde en god tillökning i hennes årliga inkomster. Hennes håg låg åt ett helt annat håll, än denna värdighets allvarsamma pligter inneburo. Likasom sin äldste broder, visade hon en synnerlig förkärlek för dramatiska tillställningar och deltog sjelf gerna deri, också likasom han.
I början af året 1778 var prinsessans förmälning med en ung hertig af Holstein, Peter Fredrik Ludvig, föremål för lifliga öfverläggningar vid svenska hofvet. Förslaget understöddes af det ryska, och den unge prinsen hade det vackraste rykte för rena seder, godt hufvud och fördelaktigt utseende samt var dessutom, genom en konvention mellan Danmark och ryske storfursten, utsedd till arftagare af landskapen Oldenburg och Delmenhorst. Enkedrottningen var mycket ifrig för denna förbindelse och äfven prinsessan visade sig hågad derför; men sedan konungen nu fått förhoppning om den kungliga familjens förökelse inom hans egen gren deraf, röjde han en afgjord obenägenhet mot sina yngre syskons giftermålsplaner; också förblefvo både hertig Fredrik och prinsessan oförmälda.
I September 1787 reste prinsessan med ett följe af icke mindre än 50 personer till Qvedlinburg att med stor ståt mottaga sin nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
