Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statshvälfning 1772 misslyckats. Konungen erbjöd honom då öfverbefälet i hufvudstaden, hvilket han vägrade mottaga och blef derefter arresterad, men försattes i frihet, mot sitt hedersord att ej uppträda mot konungen. Sedermera bemöttes han alltid af Gustaf III med stor aktning och erhöll flera ynnestbevis. Så tillerkändes honom redan i Januari 1773 samma företrädesrättigheter, som af gammalt varit riksråden tillagda; i November 1776 blef han riksråd samt tillika generalguvernör i Pomern och Greifswalds akademis kansler, och i April 1785 erhöll han svensk furstelig värdighet, men nedlade i Juli 1791 sitt generalguvernörs-embete och tog kort derefter afsked äfven ur krigstjensten — han hade sedan 1773 varit fältmarskalk — samt afled på godset Panker i Holstein den 27 Juli 1808, och med honom utslocknade Hessensteinska slägten. Enligt Schröderheims uppgift satte han sig ej särdeles mycket in i affärerna, »var född med stora förmögenheter, dem han med nytta odlat, men försummade dem, emedan de ej kunde lysa på en tron. Egen i lefnadssätt, i arbeten, i nöjen och nycker, var han det äfven i sällskapslifvet, men tillika högst älskvärd».
Gustaf Filip Creutz och Johan Gabriel Oxenstierna, som utnämndes till riksråd i Juni 1783 och April 1786, hafva vi förut omtalat bland skalderna under Gustaf III:s regering, der de ock hade sin egentliga plats och bland hvilka de äfven voro vida mera framstående än bland embetsmännen.
Malte Ramel, son till öfversten friherre Hans Ramel och född i Maj 1747, ingick, efter slutade studier vid Upsala akademi, i kungliga kansliet 1766, blef kommissionssekreterare vid svenska beskickningen i London 1767 och i Paris 1770, deltog i 1771 års riksdag, men återvände följande året såsom ambassad-sekreterare till Paris, der han stannade till 1776, blef kammarherre hos drottningen 1777, svensk minister vid spanska hofvet 1778—1780, hofkansler 1782, ledamot af vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien 1786 och i April samma år riksråd, hvilket embete han nedlade i Maj 1789. Sedermera blef han 1797 invald i svenska akademien, blef 1803 guvernör för dåvarande kronprinsen Gustaf och afled å sin egendom Öfveds kloster i Skåne den 31 Januari 1824. Schröderheim, i allmänhet föga frikostig på loford, yttrar i sina Anteckningar (s. 57) om Ramel: »Han hade allting för sig, men sig sjelf emot sig. Konungens förtroende, allmän högaktning, vänners tillgifvenhet förtjente, vann och behöll han, med alla de berömvärda egenskaper, som pryda och utmärka en värdig rådsherre och en ädel menniska. Sällan har en menniskokropp herbergerat en renare själ. Han hade courage d’esprit i affärer, men älskade ej att följa den. Han misstrodde sig sjelf ända till sin helsa. Han tjente och mottog råds-purpurn endast för att uppfylla sin faders önskan och lemnade den med innerligaste glädje. Uti sina beskickningar till främmande hof har han bevisat sin skicklighet, uti rådkammaren och konseljerna sin kärlek för rättvisan, för konung, lag och medborgare. Hans grefvinna — han var sedan 1778 gift med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
