- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
406

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motverka följderna dels af konungens obenägenhet att genom ökad bevillning bereda sig tillgångar till betalande af den utländska skulden, hvilken han i samband med realisationen öfvertagit, dels ock af hans slösande hofhållning, kostsamma utrikes resor och många byggnadsföretag. I längden kunde dock Liljencrantz ej lyckas häri, och sedan han under åren 1785 och 1786 gjort flera allvarsamma föreställningar mot den rådande misshushållningen, utan att deri kunna tillvägabringa någon rättelse, begärde han sitt afsked, hvilket i November 1786 beviljades honom från statssekreterare-embetet, men med detsamma utnämndes han till riksråd. Redan 1777 hade han blifvit friherre.

Då rådet 1789 upplöstes, blef Liljencrantz president i kommersekollegium. Med hans afgång från statssekreterare-embetet hade hans egentliga inflytande upphört, och han yttrade sedermera vid flera tillfällen sitt missnöje med finans-åtgärderna så väl under Gustaf III:s regering som under de följande styrelserna. Vid 1800 års riksdag var han ledamot af hemliga utskottet och vid 1809 års af statsutskottet, blef grefve 1812 och afled vid 85 års ålder i Januari 1815.

Liljencrantz var onekligen en af Gustaf III:s mest framstående embetsmän och hade såsom sådan vunnit stort anseende, men också fått många afundsmän, som, när de icke kunde bestrida hans förmåga, i stället beskylt honom för egennytta. Schröderheim, som eljest visst icke visat sig vara hans beundrare, har dock fritagit honom från denna beskyllning och förklarat att, ehuru han både mycket och nära följt Liljencrantz, han aldrig haft anledning misstänka, men många att försvara hans redbarhet. Axel Gabriel Silfverstolpe, som författat hans personalier, har af honom lemnat följande skildring: »Han hade ej mycket hög, men reslig och värdig kroppsbyggnad. Hans ansigte var äfven intill senaste ålderdomen utmärkt vackert och behagligt. Det instämde, både i sin stillhet och i sina rörelser, med egenskaperna af hans själ; det angaf snille, skarpsinnighet, dristighet, ihärdig kraft, rättskaffenhet och ett högt sinne. I embetsmannabefattningen var han arbetsam, driftig och befallande; dessutom glädtig och älskvärd. Hans tal var utmärkt af ljusa, omfattande och ädla begrepp. På hans oegennytta är det ovederläggligaste beviset, att han, genom hvars händer så många millioner årligen rullat, efterlemnade en ganska måttlig förmögenhet».

Carl Axel Wachtmeister, son af majoren grefve Fredrik Georg Hans Wachtmeister till Johannishus, och af Hilla Brita Trolle, var född i Carlskrona i Maj 1754. Såsom ersättning för Johannishus fideikommiss, hvilket efter faderns död skulle tillfalla Carl Axels äldre broder, grefve Hans Fredrik Wachtmeister, testamenterade hans morfader öfverstelöjtnanten Fredrik Trolle åt Carl Axel sin egendom Trolleberg, under vilkor att han skulle egna sig åt den civila tjenstemannabanan och kalla sig Trolle-Wachtmeister, så snart han tillträdt denna egendom. Han ingick också, efter slutade studier vid Lunds akademi, i Justitierevisionen i April 1773 och hade redan innan årets slut der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free