Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schröderheim ledde bondeståndet, ingaf konungen ett högt begrepp om hans förmåga. Åtskilliga befordringar hade dock derförinnan vittnat om konungens bevågenhet. Efter genomgångna studier i Upsala hade Schröderheim inkommit i inrikes expeditionen af kansliet 1764, blifvit 1773 protokollssekreterare och 1775 förste expeditionssekreterare derstädes samt under konungens resor och vistelser å lustslotten merendels fått tjenstgöra såsom statssekreterare. Ännu hade han dock ej ådragit sig någon allmännare uppmärksamhet; men detta skedde så mycket mera såsom bondeståndets sekreterare under 1778 års riksdag, efter hvars slut han i ett bref till konungen kunde berömma sig af att hafva styrt riksdagen efter konungens plan och vilja, att derunder hafva beredt konungen flera medel att alltid blifva mästare af de påföljande riksdagarne, samt att hafva ökat konungens enskilda tillgångar tvärt emot oppositionens, kanslipresidentens och finansministerns åsigter, utan att konungen dock blifvit komprometterad.
Från denna tid tillhörde Schröderheim konungens förtroligare umgängeskrets, var genom sin glädtiga qvickhet själen i hofvets nöjen och lånade sig tillika villigt åt den håg för mystik, hemliga vetenskaper och frimureri, som mot slutet af 1770- och början af 1780-talet röjde sig hos konungen, hans bröder och flera bland hans omgifning. Under sin resa till Tyskland förde Gustaf III en liflig brefvexling med Schröderheim, likasom han sjelf en mästare i detta slags författarskap, hvarföre ock dessa bref läsas med mycket nöje, ehuru de icke kunna sägas öka aktningen för korrespondenterne. Alla ämnen, äfven de mest allvarsamma, behandlas der i samma lätta, skämtsamma stil, och Schröderheims ovanliga förmåga att på ett roande sätt framställa allt hvad han hade att föredraga synes mer än något annat för honom intagit Gustaf III, som framför allt ville bli road och skydde ingenting så mycket som det tråkiga.
I April 1782 utnämndes Schröderheim till ordinarie statssekreterare för inrikes civil-expeditionen, hvilket embete han förut så ofta förestått, samt var nu tillika en förtrolig deltagare i konungens nöjen, förströelser och tidsfördrif. Till dessa beredde han ock ökade tillgångar genom den beryktade pastorathandeln, som visserligen icke var någon nyhet, ty den florerade äfven under frihetstiden, men som dock ej drifvits så öppet och på ett så förargelseväckande sätt som nu. Sjelf synes dock Schröderheim dragit ringa fördel af hvad denna handel inbringade, ty han var alltid i penningebehof; men denna rörelse väckte dock slutligen sådan skandal och sinnesstämningen inom presteståndet vid 1786 års riksdag, ytterligare påverkad af ryktet om Schröderheims förestående utnämning till erkebiskop, blef så ovänlig, att konungen fann sig föranlåten skilja Schröderheim från befattningen med presterliga befordringar, och i stället inrättades härför i November 1786 en s. k. ecklesiastikberedning, inom hvilken Carl Gustaf Nordin var den inflytelserikaste. Schröderheims inflytande hos konungen var deremot från denna tid mer och mer i aftagande, ehuru hans behagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
