Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera blef regementspastor. Sonen tog filosofiska graden i Upsala 1773, blef eloquentie och poeseos lektor i Hernösand 1775, prestvigd 1786, pastor och prost i Skellefteå samma år samt kontraktsprost 1789. Han egnade sig tidigt åt forskningar i Sveriges historia, så att han kunde meddela vigtiga upplysningar deri, hvilka gjorde honom känd af Gustaf III, som snart i honom upptäckte en man både af snille och lärdom, samt kallade till Stockholm den dittills föga kände gymnasielektorn, hvilken han gaf ett rum i den då stiftade svenska akademien, så väl som i den återupplifvade vitterhetsakademien, samt uppdrog åt honom att utgifva ett svenskt diplomatarium. Snart använde han honom äfven för politiska ändamål, men på ett helt annat sätt än Wallquist. Mera anspråkslös ville Nordin hellre verka än synas, var nöjd med en mindre upphöjd plats än denne sin medtäflare, men stod icke mindre högt i konungens ynnest. Under det Wallquist deltog offentligt i rådslagen samt bar deras börda och ansvar, begärdes af Nordin inga råd, utan endast upplysningar; men dessa meddelades af den mångkunnige, skarpsinnige mannen så beskaffade, att de ganska ofta bestämde konungens beslut. Hvad som i synnerhet bör räknas honom till förtjenst, var den förbättring i dåvarande kyrkoväsende, hvartill han väsentligt medverkade, i det han, vid afskaffandet af pastorathandeln, uppgjorde grunderna till de befordringslagar, som ännu äro gällande inom svenska kyrkan och genom hvilka hon vunnit ny glans af lärdomsförtjenster, samt hennes förhållande både till läroverken och till staten blifvit närmare bestämdt. Sin verksamhet i dessa hänseenden utöfvade Nordin såsom den inflytelserikaste ledamoten inom den år 1786 förordnade ecklesiastika beredningen, sedan han förut under riksdagen samma år såsom ledamot af presteståndet haft icke litet inflytande inom detta stånd. Häri täflade han äfven under 1789 års riksdag med Wallquist, och ehuru båda voro konungen tillgifne samt sökte befordra hans syften, skedde det på olika sätt. De båda medtäflarne voro ock ingalunda vänner samt motarbetade icke sällan hvarandra, ehuru de sträfvade till samma mål.
I Mars 1792 förordnades Nordin till ledamot af rikets allmänna ärendens beredning och kallades i denna egenskap till konungens konselj; men detta förtroende upphörde vid Gustaf III:s död och Nordin hölls under förmyndareregeringen aflägsnad, likasom Gustaf III:s öfrige förtroendemän. Efter Gustaf Adolfs tillträde till regeringen blef han å nyo ihågkommen, deltog i 1800 års riksdag och blef biskop i Hernösand 1805, i hvilken egenskap han gjorde sig både aktad och älskad. Han afled i Mars 1812, och hans efterlemnade ganska omfattande samlingar af handskrifter i fäderneslandets historia inköptes af dåvarande kronprinsen Carl Johan samt skänktes till Upsala bibliotek. Från 1786 till 1811 hade han författat minnesteckningarna öfver dem, till hvilkas ära svenska akademien låtit slå minnespenningar.
Erik Ruuth, son af riksrådet Gustaf Ruuth, var född i Oktober 1746, tjenstgjorde först vid flottan, hvilken äfven fadern tillhört, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
