Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunstlingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammarrevisionen samma år och grefve 1789, var detta år en tid tillförordnad öfverståthållare i Stockholm, var ledamot af regeringen under konungens frånvaro i kriget 1788—1790, fick 1789 uppsigt öfver Ulriksdals och Haga slott och blef samma år ordförande i komitén öfver örlogsflottans utredande och amiralitetsverkets förbättrande, i följd hvaraf han 1790 nedlade sin befattning såsom ståthållare öfver de kungliga slotten, samt blef 1790 serafimer-riddare.
Dessa hastiga befordringar och den ynnest han i så hög grad åtnjöt både af konungen och drottningen gjorde Munck slutligen så öfvermodig, att han trodde sig kunna ostraffadt inlåta sig i ett företag, som dock gjorde slut på hela hans härlighet. Under kriget hade Gustaf III låtit slå falskt ryskt mynt och göra falska ryska sedlar, för att bereda sig en inkomstkälla och med detsamma skada fienden — ett just icke särdeles aktningsvärdt företag, i hvilket hans store morbroder Fredrik II likväl gifvit honom föredöme. Tillverkningen skedde vid Drottningholm, der en skedvattens-fabrik, som förestods af en kapiten mekanicus Appelquist och en bokhållare Bergklint, tjente såsom skylt för densamma. Munck hade öfverinseendet öfver tillverkningen och föll nu på den tanken, att den väl kunde ske för hans räkning. De båda föreståndarne höllos i den tanken, att de arbetade på konungens befallning, då de ålades att äfven tillverka falska krigskommissariatets obligationer till ett belopp af 93,350 rdr banko, af hvilka Munck utprånglat till ett värde af 47,000 rdr, då en jude Aron Isak blef i Åbo häktad såsom utprånglare af falska sedlar. Han sade sig hafva fått dem af grefve Munck, och denne sökte nu förmå Appelquist att uppgifva sig hafva af skeppsbyggmästaren Francis Sheldon, som under sommaren, medan han besörjde ekutstämpling för kronans räkning, bott hos Appelquist, fått dessa falska obligationer, hvilka Appelquist sedermera lemnat Munck; men Appelquist kunde hvarken genom lockelser eller hotelser förmås till den lögnaktiga uppgiften utan aflade en bekännelse om verkliga förloppet, hvilken, jemte en dylik af Bergklint, sändes till konungen, som fick den samma dag, då han på aftonen träffades af Anckarströms skott. Hertig Carl lät sedermera den 10 April hålla förhör med både Munck, Appelquist och Bergklint, då Munck, efter några försök att slingra sig undan medelst osanningar, till slut bekände. Man insåg emellertid, att man ej kunde gifva offentlighet åt denna sak utan att kasta skugga på Gustaf III:s minne, och hertigen ålade derföre Munck, i betraktande af »dess förra tjenster, som gifvit anledning till dess upphöjelse så till embeten som andra hedertecken», att infria de falska sedlar han utprånglat, genast derefter resa utrikes, ombyta namn, återsända ordenstecken och besörja, att underrättelse hitkomme om hans död, hvaremot han försäkrades att få bibehålla sin innehafvande lön, 1,666 rdr 32 sk. banko, med hvilket allt Munck förklarade sig nöjd.
Han lefde sedermera i Italien och gjorde, sedan Gustaf Adolf blifvit myndig, åtskilliga försök att få återkomma till Sverige, hvilka dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
