Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara ganska gynsamma för ett sådant anfall; men det visade sig snart, att kriget var lika obetänksamt börjadt, som det i sig sjelf var orättmätigt och olagligt, då ryska hofvet icke gifvit någon giltig anledning dertill och konungen enligt regeringsformen icke hade rätt att begynna ett anfallskrig. Anjalamännens beteende kunde och borde han visserligen icke kunna förutse, men det var dock i högsta grad äfventyrligt att börja ett krig mot ett så mäktigt rike som Ryssland utan att vara förvissad om någon bundsförvandt och om några särskilda tillgångar för krigets förande. Det märktes ock snart, att naturen, som i öfrigt så rikt utrustat Gustaf III, icke begåfvat honom med en fältherres egenskaper, och den krigareära, han hoppades vinna, fans snart nog endast i hans inbillning. Det är ock ej sannolikt att, äfven om Anjalamyteriet uteblifvit, han skulle uträttat särdeles mycket. Planen att öfverrumpla Petersburg var då redan öfvergifven, och om han möjligen lyckats intaga Fredrikshamn, hade han dock, efter all anledning, ej kommit längre än till Viborg, innan en rysk här hunnit samlas, tillräckligt stark att hindra ett ytterligare framryckande. Påtagligen var hela kriget förfeladt med detsamma den svenska flottan icke kunnat öfverväldiga eller instänga den ryska, och genast vid krigets början visade det sig sålunda, huru lösligt och obetänksamt han inlåtit sig i ett företag, som kunde hafva de mest vådliga följder både för honom sjelf och för hans folk.
Hvad man deremot icke kan annat än hos Gustaf III beundra är hans utomordentliga rådighet och beslutsamhet under det från Danmark hotande kriget. Derigenom återvann han de talrikare samhällsklassernas kärlek och förtroende, och dessa slöto sig nu med varm fosterlandskänsla och fast tillgifvenhet till sin konung, medan adeln, hvilken han obilligt gynnat och ur hvilken han uteslutande valt sin förtroligare omgifning, förrådde både honom och fäderneslandet samt visade honom sin tacksamhet med smädelser och stämplingar.
Så inföll 1789 års riksdag. Ingen kan gilla Gustaf III:s förfarande derunder; men lika litet kan man gilla, att oppositionen inom adeln genom sitt beteende framkallade de våldsamma åtgärder, hvartill han der gjorde sig skyldig. Onekligen hade det varit både mera klokt och mera fosterländskt, om adelns flertal mera tänkt på utvägar att rädda riket ur den vådliga belägenhet, hvari konungens äfventyrliga politik bragt detsamma, än att gifva luft åt sin förbittring, och det kan åtminstone aldrig kallas ett fosterländskt handlingssätt att låta riket umgälla konungens fel. Vi hafva ansett oss böra framhålla dessa mildrande omständigheter, dels i hans uppfostran, dels i förhållandena och särskildt i adelns beteende mot Gustaf III, hvilka förklarat och äfven i viss mån kunna sägas ursäkta hvad man lagt honom till last; men instämma för öfrigt i det omdöme, som öfver honom blifvit uttaladt af Adlerbeth, hvilken kände honom närmare än de fleste bland dem, som bedömt honom, och ej var hans ovän, ehuru han visserligen lutade nog mycket åt adelsoppositionen för att kunna fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
