- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
436

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frihetstiden djupt sjunkna anseende bland de europeiska staterna och att han alltid visade det lifligaste intresse för att upprätthålla detta anseende, likasom man icke utan orättvisa kan frånkänna honom en varm fosterlandskärlek, ehuru han icke sällan misstog sig om sättet att visa den.

Sammanställer man sålunda Gustaf III:s förtjenster och fel såsom konung, så finner man, å ena sidan, att han genom sitt öfverlägsna snille och sitt goda hjerta undanröjt frihetstidens skadligaste och skamligaste lyten, partisplittringen och korruptionen; att han infört mildare och humanare lagar samt derigenom väsentligen förbättrat lagstiftningen; att han återstält Sveriges anseende bland främmande makter och tillika skapat nya hjelpkällor för dess välstånd, samt att han egnat vitterheten och de sköna konsterna en rikare uppmuntran än någon svensk regent fore honom; men att han, å andra sidan, genom sin utsväfvande inbillning, sin falska föreställning om det för en regent lärorika, sin sedliga slapphet och sin misshushållning störtat riket i ett orättmätigt och skadligt krig, brutit sin ed att styra sitt folk efter den regeringsform, han sjelf gifvit det, samt menligt inverkat på dess sedlighet. En stor konung kan han aldrig kallas, men en nyttig var han i flera hänseenden, en skadlig i andra, och granskar man närmare hans förtjenster och fel, så skall man finna de förra vara mera hans egna, de senare mera föranledda af hans uppfostran och af förhållandena.

Gustaf III:s egenskaper såsom menniska äro redan i det föregående angifna. De sammanfalla så med hans egenskaper såsom konung och han var konung så helt och hållet, att man svårligen kan skilja mellan båda. Han var af naturen ovanligt rikt begåfvad, hade den snabbaste uppfattning, det starkaste minne, den rikaste uppfinningsgåfva, den lifligaste inbillning, han var med ett ord en af de snillrikaste män, som någonsin sutit på Sveriges tron. På sitt hjertas godhet har han äfven gifvit flera bevis. Han var mild, försonlig, lättrörd, röjde ofta ett häftigt lynne, men var aldrig långsint eller hämdlysten och fann ett nöje i att visa ädelmod. Med dessa stora förtjenster förenade han dock icke mindre fel. En högt aktad författare, som tagit noggrann kännedom om hans förtroligare förhållanden och hvars oveld är höjd öfver allt tvifvel, har om honom yttrat: »Gustaf III var en man af förskämda och lastbara seder. Efter hemliga utsväfningar i ungdomen hade han i mannaåldern blifvit förd till onaturliga böjelser, hvilka den materialistiska moral, som han hyllade, och den så kallade fördomsfrihet, som i grunden gick ut på, att för de stora på jorden en annan sedelära gälde än för hopen, lärt honom att ursäkta. Här var den hemliga grunden till moderns vedervilja och till det olyckliga förhållandet mellan honom och hans gemål».[1] I allmänhet stod han i sedligt hänseende icke högt, och de exempel, han häri gaf sin omgifning och sitt folk, voro på intet sätt prisvärda. Samma lättsinne,


[1] Geijer, Konung Gustaf III:s efterlemnade papper. Stockh. 1876, s. 271.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free