- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
448

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf IV Adolfs regering. Början af förmyndarestyrelsen, 1792 - De inre förhållandena, 1793-1796

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återställa dennas inflytande inom Sverige. Planer sades ock vara å bane att, under förevändning af vådorna för den unge konungen att fortfarande stå under sin efter Sveriges tron lystne farbroders förmynderskap och vård, förklara honom myndig, hvarefter de personer, som haft hans faders förtroende, skulle af honom återinsättas i sina förra befattningar och styra riket i hans namn. För dessa planers bringande till verkställighet räknade man i synnerhet på Stockholms borgerskaps varma tillgifvenhet för Gustaf III, hvarigenom det var så mycket lättare att uppskrämma detsamma medelst diktade faror för hans sons lif eller välbefinnande. De flesta klubbarne utgjordes ock utaf medlemmar af borgerskapet.

Jemte dessa jäsningsämnen fans ett ytterligare, icke mindre verksamt, ehuru i annan riktning — de öfverspända frihetsidéer, som från Frankrike, der de revolutionära rörelserna nu som bäst pågingo, spridt sig till de öfriga europeiska länderna samt i synnerhet anslogo ungdomen, som ifrigt omfattade de demokratiska och republikanska åsigterna, utan att så noga göra sig reda för hvart de ledde, hvilket ock först något senare visade sig i Frankrike. Äfven i Sverige saknades icke svärmare för dessa åsigter och de funno äfven organ inom pressen, som sökte gifva den största möjliga utsträckning åt den beviljade tryckfriheten.

Liljensparre försummade icke att varna hertigen för orostiftarne af båda slagen, frihetssvärmarne så väl som gustavianerne, och i afseende å de senare var Reuterholm af samma mening, men hade sjelf insupit allt för mycket af de franska frihetsidéerna att vilja allt för hårdhändt uppträda mot frihetssvärmarne. Några kraftigare åtgärder vidtogos också ej hvarken mot de ena eller de andra, förr än mot årets slut händelser inträffade, som väsentligen förändrade både hertigens och hans gunstlings åsigter i det antydda hänseendet.

Emellertid gick året 1792 till ända, utan att lugnet inom Sverige blifvit stördt, ehuru väsentliga rubbningar i styrelsen inträffat och ganska hotande anledningar till oro förefunnos.

De inre förhållandena, 1793—1706.


I medlet af December 1792 utkom en skrift af Thorild, som väckte stort uppseende. Under en gemensam titel: »Om det allmänna förståndets frihet, till konungen och folket», hade han sammanfattat sina dittills otryckta, vid 1786 års riksdag afgifna memorialer om vidsträcktare tryckfrihet och politisk frihet, samt försett denna samling med en särskild inledning, kallad »Ärligheten, till hans kongl. höghet regenten», i Thorilds vanliga högstämda, deklamatoriska stil, men innefattande åtskilligt, som väl kunde synas betänkligt, såsom: »De vanmäktiga bokstäfver, af hvilka man hopsätter tyranniska regeringslagar, kunna de ställas upp emot något af så gudomlig realitet, som sanningar eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free