Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1793-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revisionssekreteraren Johan Erik Nibelius, och man gjorde sig särskildt en förtjenst af att hafva till denna befattning utsett en ofrälse.
Man hade emellertid nu så uppskrämt hertigen och hans gunstling, att den ena försigtighetsåtgärden vidtogs efter den andra. Så inkallades i Januari 1793 två sqvadroner af lifregementet till häst, flera kompanier af lifregementets infanteri, och i Februari fick skånska husarregementet befallning att tåga till Stockholm, för att aflösa lifregementet, hvaröfver uppstod icke litet missnöje hos officerarne vid det skånska regementet, äfvensom borgerskapet i Stockholm visade föga belåtenhet med den ökade inqvarteringen. Generaladjutanten för armén, grefve Schwerin, röjde sin ovilja öfver de vidtagna åtgärderna genom att nedlägga sin generaladjutantsbefattning, som i stället öfvertogs af öfversten friherre Bror Cederström.
Underrättelsen om Ludvig XVI:s död på schavotten den 21 Jan. 1793, hvilken kom till Stockhom i början af Februari, ökade ytterligare oron hos hertigen och Reuterholm, som nu sågo jakobinstämplingar öfver allt samt läto på det sorgfälligaste efterspana och upplösa alla slags klubbar, likasom polisen fick sträng befallning att förhindra hvarje folksamling å hufvudstadens gator.
Medan hertigen och hans gunstling hyste dessa farhågor för och togo dessa försigtighetsmått mot jakobinska stämplingar, var en sammansvärjning mot Sveriges dåvarande styrelse verkligen i gång, ehuru från helt annat håll.
Armfelt hade lemnat Stockholm i medlet af Juli 1792, dock ej förr, än han gjort sitt bästa att hos den unge konungen ingifva misstroende mot farbrodern, samt erhållit hans bestämda löfte att aldrig medgifva eller med sin närvaro sanktionera någon riksdag, hvilken förmyndarestyrelsen kunde sammankalla, och att ej förmäla sig, innan han hunnit myndig ålder. Tillika hade Armfelt i största hemlighet tillstält honom en, sannolikt af Armfelt sjelf utverkad, egenhändig skrifvelse från ryska kejsarinnan Katarina II, innefattande de lifligaste försäkringar, att hon ville »med hela sin makt soutenera Gustaf Adolf vid bibehållandet af alla dess rättigheter och med honom i allt agera som en vän och en mor». Dessutom hade kejsarinnan genom sin härvarande ambassadör grefve Stackelberg gjort Armfelt lysande anbud, om han ville under förmyndarestyrelsen lemna Sveriges tjenst.
Armfelt reste emellertid till Aachen, men underhöll en liflig brefvexling med sina härvarande vänner och synnerligast med fröken Magdalena Charlotta Rudenschöld, en dotter till riksrådet grefve Carl Rudenschöld och hoffröken hos prinsessan Sofia Albertina, samt andre sekreteraren i kabinettet för utrikes brefvexlingen Johan Albrecht Ehrenström, hvilka noggrant underrättade honom om förhållandena i Sverige. Enligt Armfelts egna uppgifter i sin sjelfbiografi,[1] väckte alla bref, han fick från Sverige, hos honom den lifligaste oro så väl för konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
