Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1793-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit öfvervakad och polisen var, ehuru i största hemlighet, ifrigt sysselsatt att utspana hans korrespondenter och samla laggiltiga bevis emot dem. I början af December 1793 hade poliskammaren fått en ny chef. Liljensparres son, docenten i juridik vid Upsala akademi, Per Henrik Liljensparre, hade, vid faderns befordran till underståthållare 1792, blifvit hans efterträdare såsom polismästare i Stockholm, men då fadern följande året sändes till Pomern, hade sonen blifvit utnämnd till assessor i Svea hofrätt och polismästare-embetet anförtrodt åt vice advokatfiskalen i Svea hofrätt Johan Gustaf Norlin, som under utöfningen af detta embete gjorde sig aktad och omtyckt af hufvudstadens invånare. Reuterholm tyckes likväl icke haft fullt förtroende till hans förmåga att utspana Armfelts korrespondenter, ty i början af December blef Norlin utan egen ansökning befordrad till lagman i Vesternorrland och sekreteraren hos ståthållare-embetet å Drottningholm Magnus Ullholm i stället utnämnd till polismästare. Han var känd för ovanlig skicklighet och nit, men hade några år förut måst för tillgrepp ur presteståndets enkekassa, hvilken han haft om hand, rymma till Norge, hvarifrån han på lejd återkommit, och det mot honom anhängiggjorda åtal var ännu icke slutligen afdömdt, då han utnämndes till polismästare, hvilket ock derföre väckte så mycket mera uppseende.
Han fick emellertid snart tillfälle att aflägga bevis både på sitt nit och sin förmåga, ty natten till den 18 Dec. arresterades fröken Rudenschöld i sina rum inom prinsessans palats, och följande dagen häktades öfverstelöjtnanterne Johan August Sandels, friherre Johan Otto Lillie och Nils Albert Ehrenström, dennes broder sekreteraren Johan Albrekt Ehrenström, källarmästaren Forster samt kort derefter äfven Armfelts förre kammartjenare Mineur och en Signeul, som varit handelsbetjent och hvars bror var sekreterare hos förre svenske ministern i Paris friherre Stael samt gjort sig känd för jakobinska tänkesätt. Vakterna på slottet voro sedan den 18 Dec. fördubblade, starka patruller redo kring hufvudstadens gator från mörkningen hela natten igenom, hvarmed en längre tid fortsattes, och man lät förstå, att en sammansvärjning mot hertigens person blifvit upptäckt, hvarom undersökning först skulle hållas vid polisen och sedermera inför Svea hofrätt, hvilken den 18 Dec. härom underrättades af riksdrotsen. I tidningarna infördes ock en underrättelse om den upptäckta sammansvärjningen, med tillägg att man hade anledning hoppas de brottsliges antal vara ringa och all våda vara förekommen genom de försigtighetsmått regeringen redan vidtagit.
Hertigen och hans gunstling voro nu så uppskrämda af tilldragelserna i Frankrike, att de sågo jakobinism äfven i den nu upptäckta sammansvärjningen, ehuru den utgick från Armfelt och hade sitt stöd i Ryssland. Redan den 18 Dec. förbjödos derföre alla redaktörer af svenska tidningar att der införa något, som rörde Frankrike, utom krigshändelser och ekonomiska författningar. Man lät tillika förstå, att stämplingarna icke gått ut på mindre än att rödja hertigen ur vägen och att i en så brottslig afsigt brefvexlingen varit förd mellan Armfelt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
