Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De inre förhållandena, 1793-1796
- De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att hålla undersökning rörande ett i Greifswald förefallet upplopp. Hertigen, som hyste mycken personlig vänskap för Cederström, skildes från honom under tårar; men några månader derefter fick Cederström afsked från både sekundchefsplatsen vid gardet, chefsembetet vid artilleriet och generaladjutantsbefattningen, hvilken anförtroddes åt öfversten friherre Wilhelm Bennet.
Reuterholm hade emellertid sålunda lyckats aflägsna alla, hvilka han befarade på något sätt kunna vilja inskränka hans inflytande, och ju närmare tiden för den unge konungens myndigblifvande närmade sig, desto mera sträfvade äfven Reuterholm att stadga sitt inflytande äfven hos den nye innehafvaren af makten samt sökte nu, genom utverkande af åtskilliga ynnestbevis åt fordne af honom förföljde motståndare, försona sig med dessa. Huru dessa sträfvanden efter orubbadt inflytande lyckades, skall i det följande visa sig.[1]
De yttre förhållandena, 1792—1796.
Vid Gustaf III:s död var Sverige genom fördraget af den 24 Oktober 1791 i förbund med Ryssland, dock endast till inbördes försvar, i händelse någondera af de förbundna makterna blefve af europeisk fiende angripen, och tillika hade ryska regeringen förbundit sig att under 8 år bistå den svenska med 300,000 rubel i årliga subsidier. I sjelfva verket afsåg likväl detta förbund långt mera än det officiela fördraget angaf. Det var riktadt mot de revolutionära rörelserna i Frankrike, som hotade monarkien öfver allt i Europa, hvars upprätthållande låg Gustaf III om hjertat ännu mer än Katarina II. Han var ock färdig att ställa sig i spetsen för en stor europeisk koalition till återupprättande af monarkien i Frankrike, och underhandlingar hade blifvit öppnade med hofven både i Berlin och Wien, att befälet öfver de härar, som af dem utrustades mot Frankrike, skulle uppdragas åt honom. Han tyckes dock ej afsett, att någon större svensk styrka skulle deltaga i krigsrörelserna, hvarigenom de betingade subsidierna skulle blifvit allt för otillräckliga, utan synes hufvudsakligen eftersträfvat äran att i spetsen för en europeisk koalition uppträda såsom monarkismens återupprättare.
Tvänne franska sändebud funnos vid denna tid i Stockholm, det ena, chevalier Gaussen, från styrelsen i Frankrike, det andra, baron d’Escars, från de emigrerade prinsarne af franska konungahuset, hvilka nu i Coblenz ifrigt arbetade på att med vapenmakt återställa den förra
[1] Jfr Schinkel-Bergman, Minnen ur Sveriges nyare historia, Stockh. 1851, III. — Adlerbeth, Historiska anteckningar, Örebro 1857, II. — Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia, Stockh. 1830, II 62—121, — Ridderstad. Gömdt är icke glömdt, Linköping 1851, VIII. — Björnstjerna, Anteckningar, Stockh. 1851, I: 19—28. — L. von Engeström, Minnen och anteckningar, Stockh. 1876, I: 186—220, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0487.html
