Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssland att uppträda såsom monarkismens förfäktare mot det revolutionära Sverige. Lockande subsidieanbud gjordes emellertid svenska regeringen af den nya franska styrelsen, och dessa anbud funno en ifrig förespråkare i en man, som nu stod högt både i hertigens och Reuterholms förtroende.
Friherre Erik Magnus Stael von Holstein, sedan 1783 svensk minister i Paris, hade i slutet af året 1791 blifvit derifrån hemkallad såsom misstänkt att vara smittad af alltför fria åsigter. Hemkommen hade han tillvunnit sig stor ynnest hos hertigen och äfven efter Reuterholms hitkomst stått väl hos denne, hvartill hans egenskap af nitisk frimurare icke så litet bidrog. Han yrkade ifrigt, att man borde lyssna till de franska anbuden, om hvilkas verklighet och bestånd man dock borde förvissa sig genom en beskickning till Frankrike, hvilken likväl skulle hållas ytterst hemlig, för att ej stöta de europeiska hofven. Häruppå ingingo ock hertigen och Reuterholm, den grannlaga beskickningen blef naturligtvis anförtrodd åt friherre Stael, som bäst kände förhållandena inom Frankrike samt stod i vänskapsförbindelser med de nuvarande maktegande derstädes, och så afreste Stael i December 1792 till Frankrike, med föreskrift att der söka erhålla tillräckligt understöd, för att sätta svenska regeringen i stånd att göra sig oberoende af hvarje ryskt förmynderskap.
Han dröjde först någon tid i Köpenhamn, der de politiske ledarne grefve Bernsdorff och prins Carl af Hessen yttrade sig för en närmare förbindelse mellan Sverige och Danmark, som borde förena sig att motarbeta Rysslands hersklystnad. Derifrån reste Stael vidare till Hamburg, der han, i följd af underrättelser om den osäkra ställningen i Paris, stannade i flera veckor, under hvilka Ludvig XVI:s afrättning den 21 Januari 1793 inträffade, genom hvilken den franska skräckregeringen öppet bröt med de öfriga europeiska regeringarna. Häraf lät dock Stael ej afskräcka sig. Han insåg att, efter en sådan brytning, den franska styrelsen skulle vara så mycket angelägnare att försäkra sig om någon makts vänskap eller åtminstone att få en fiende mindre, och han skyndade derföre nu till Paris, der han med dåvarande utrikesministern Lebrun började underhandlingar, hvilka likväl, i följd af denne ministers osäkra ställning, ej kunde bringas till snart slut. Först sedan Stael trädt i närmare förbindelse med den beryktade franske folkrepresentanten Danton, som nu inom välfärdsutskottet, den mäktigaste myndigheten i den nya franska republiken, hade ledningen af Frankrikes förhållanden till utländska makter och som medelst en svensk-turkisk inblandning i polska frågan sökte åstadkomma en diversion mot de makter, som nu voro i krig med Frankrike, lyckades det Stael att den 17 Maj 1793 afsluta ett fördrag, hvars vilkor voro att såsom gemensam fiende anse hvarje makt, som anfölle endera af de i fördraget deltagande, hvilken då skulle understödjas å Frankrikes sida med 12,000 man, 15 linieskepp och 10 fregatter, samt å Sveriges med 8,000 man, 10 linieskepp och 6 fregatter, hvarjemte Frankrike förband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
