Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796 - Gustaf IV Adolfs tillträde till regeringen, 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertalningar af Stedingk förmås att å ett papper teckna följande ord: »Jag hoppas vara känd af kejsarinnan, så att hon ej tviflar, det jag håller mina löften. Jag gifver henne mitt hedersord att ej besvära storfurstinnan, min tillkommande gemål, uti utöfningen af hennes religion, under förbehåll att hvad Sveriges lag stadgar iakttages; ej heller att använda något öfvertalande för att förmå henne ändra trosbekännelse».
Denna förklaring fans icke tillfredsställande, hvartill Markoff skall särskildt bidragit genom framhållandet af förbehållet af Sveriges lag; men konungen kunde icke förmås att afgifva någon annan. Hela kejserliga hofvet hade emellertid i flera timmar varit samladt och undran öfver konungens fördröjda ankomst hade blifvit allt större. Slutligen, sedan Markoff hviskande meddelat kejsarinnan konungens oryggliga beslut, steg hon upp, befann sig illamående och erfor en anstöt af den sjukdom, som några veckor senare lade henne i grafven. Hon drog sig tillbaka i sina egna rum och hofvet åtskildes, sedan man gifvit tillkänna, att konungens ankomst förhindrats af ett hastigt illamående.
Sedermera gjordes åtskilliga försök att få konungen medgörligare, men förgäfves. I ett enskildt samtal med kejsarinnan medgaf hertigen dock, att svenska fullmäktige skulle på hertigens befallning underteckna fördraget, med sina hemliga artiklar, således äfven den, som rörde storfurstinnans religionsfrihet, sådan denna artikel var af Markoff affattad, och Gustaf Adolf förklarade, att om erkebiskopen och Stockholms konsistorium lemnade sitt bifall till denna artikel, skulle den erhålla hans sanktion, hvarefter afresan från Petersburg skedde den 1 Oktober och den 15 ankom konungen med sina följeslagare till Stockholm, der han mottogs med höga jubelrop, ty den adertonårige ynglingens fasthet att hellre trotsa den mäktiga ryska sjelfherrskarinnans vrede och hellre försaka sin kärlek än i ringaste mån frånträda Sveriges lagar hade väckt allmän beundran.
Fjorton dagar derefter var Gustaf Adolf myndig och inträdde i utöfning af regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>