Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf IV Adolfs tillträde till regeringen, 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glädjen öfver det kungliga barnets födelse var ganska liflig i hufvudstaden, och stora anstalter hade vidtagits för att ådagalägga denna glädje, då drottningen den 30 December för första gången efter sin nedkomst skulle visa sig för hufvudstadens befolkning och göra en tur i vagn på de förnämsta gatorna. Hela staden var illuminerad och på Norrmalms, nu Gustaf Adolfs, torg var, på borgerskapets bekostnad, en byggnad af trä för tillfället uppförd, inrymmande en stor sal, rikt upplyst och längs hvars väggar voro skänkar, der vin, öl, bränvin och bröd utdelades gratis. Läktare voro i salen uppförda för dem af de högre stånden, som önskade derifrån skåda hopens förlustelser, och en glad musik inbjöd till dans. Fem portar ledde till salen, alla besatta med vakt, och klockan 1/2 7 på aftonen öppnades de för allmänheten, som så vildt och i så stora massor stormade in genom dem, att det för vakten var omöjligt att bibehålla någon ordning bland de inrusande. En förfärlig trängsel uppstod och innan klockan 8 voro 64 personer trampade eller klämda till döds, utom en ännu långt större mängd sårade. Dansen fortsattes icke desto mindre inne i salen, och skänkarne anlitades så flitigt, att oordningen der blef allt större till dess, sedan dryckesförråden tagit slut och första ifvern något saktat sig, det lyckades den af öfverståthållaren tillkallade vakten att få salen utrymd.
Så bedröfligt slut fingo de första offentliga glädjeyttringarna öfver det kungliga barnets födelse och i anledning deraf uteblefvo icke olycksprofetior för dess framtida öden. Af mera verklig betydelse för dessa var dock den ståt, hvarmed Gustaf III, som hade ett så högt begrepp om kungligheten, ända från vaggan omgaf den späde prinsen. Innan han ännu fylt sitt tredje år erhöll han till guvernör riksrådet friherre Fredrik Sparre, som hyst ett så högt begrepp om det honom anförtrodda embetets vigt, att han förde en ända till löjlighet noggrann dagbok öfver utöfningen deraf. Man finner deraf, att den ännu icke treårige prinsen, utom guvernören, hade tre kavaljerer, öfverstelöjtnanten grefve Adolf Fredrik Stackelberg, öfversten friherre Carl Adam Wachtmeister och dåvarande löjtnanten, sedermera Gustaf III:s bekante gunstling friherre Gustaf Maurits Armfelt; att af konungens fyra lifpager en uppvaktade prinsen och om nätterna, så väl som guvernören, låg inne i hans rum; att dagligen två lakejer voro beordrade till tjenstgöring hos honom; att af konungens kammar- och stallpager alltid en skulle vara tillstädes vid serveringen af prinsens måltider och att, när prinsen spatserade i Drottningholms trädgård, skulle en vicekorporal och två drabanter af lifdrabantkåren följa honom. Konungen hade ej velat låta honom längre förblifva under fruntimrens vård, emedan han sjelf, genom att hafva varit det allt för länge, blifvit förvekligad; men onekligen skedde det nu allt för tidigt. Den inträdda förändringen plågade den späde prinsen också i hög grad, och han började tidigt utveckla samma förmåga af förställning, hvari fadern var så stor mästare. Han lärde sig tidigt uppskatta sin höghet, hvilket också icke var underligt, då man gjorde allt för att öfvertyga honom derom. I Juni 1783, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
