Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf IV Adolfs tillträde till regeringen, 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Filip Gyldenstolpe blef kronprinsens viceguvernör och, efter Gustaf III:s död, den nye konungens guvernör 1792.
Gustaf Adolfs nitiske lärare Rosenstein utvecklade emellertid efter bästa förmåga och äfven på det hela med icke ringa framgång hans af naturen inskränkta förståndsgåfvor och försummade intet för att i de delar af undervisningen, hvilka han åtagit sig, bibringa sin lärljunge riktiga och upphöjda begrepp. Såsom den unge konungens förtjenster kunna ock anföras hans sinne för gudsfruktan, hans ärlighet, redbarhet, ordhållighet, flärdfrihet och rena seder. Hans hufvudfel åter, vittnande om hans nog mycket begränsade förståndsförmögenheter, voro fortfarande envishet och högmod. Hans fysiska uppfostran hade också ej blifvit ändamålsenligt vårdad. Hans förste läkare, lifmedikus Dalberg, hade föreskrifvit ett öfverdrifvet bruk af iskallt vatten, i följd hvaraf blodet hos den unge prinsen fått en vana att på vissa tider uppstiga åt hufvudet, hvilket vanligen inträffade under nedanet, då han kände sig utomordentligt nedtryckt, sade sig vara högeligen olycklig och såg allt i de svartaste färger, hvilket fortfor äfven i hans äldre år.
Under första tiden efter Gustaf III:s död var den unge konungens tillstånd vid flera tillfällen oroande, och man ansåg nödvändigt att göra en ändring i hans lefnadssätt, sedan arkiatern Acrel föreskrifvit en starkare rörelse och inskränkning i bruket af kallt vatten, hvarigenom också helsotillståndet tycktes förbättras. Något synnerligt intresse syntes regenten hertig Carl vid denna tid icke visa för sin brorson, så vida man icke vill såsom sådant betrakta, att han redan i Mars 1793 antog honom till frimurare. Redan samma dag han föddes, hade han blifvit förklarad för ledamot af denna orden och dess tillkommande skyddsherre, och nu meddelades honom i hertigens rum sjelfva ordenshemligheterna, hvarefter han bevistade receptioner i flera grader samt en särdeles högtidlig fest, som firades i orden den 22 Mars. Anledningen till detta hans tidiga införande i frimureriet torde väl hafva varit så väl hertigens som Reuterholms beräkning att på denna väg fortfarande kunna utöfva inflytande.
I September 1794 bereddes han att första gången begå nattvarden, hvarför undervisning blifvit honom meddelad af öfverhofpredikanten Johan Gustaf Flodin, som varit den unge konungens religionslärare. Han fick derefter bevista Svea hofrätts sessioner, så väl som sammanträdena i krigskollegium, och deltog den 24 November för första gången i serafimerordens-kapitlet, då hertigen åt konungen öfverlemnade ordensmästarevärdigheten och uppmanade honom att vid detta högtidliga tillfälle nämna till serafimerriddare några personer, som dertill gjort sig mest förtjenta. Sådant skedde ock, ehuru i strid mot Gustaf III:s testamente, och bland de sex serafimerriddare, som nu utnämndes, innehade presidenten friherre Gustaf Adolf Reuterholm främsta rummet. Dessutom utdelades vid detta tillfälle en stor mängd kommendörs- och riddarevärdigheter. Anledningen till alltsammans ansågs temligen allmänt hafva varit Reuterholms ifriga åtrå efter det blåa bandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
