Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1797-1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta missnöje ökades ytterligare, då, i följd af den i hög grad missgynnande skörden 1799, all bränvinstillverkning blef, genom ett kungligt påbud af den 7 September detta år, tills vidare förbjuden. Häraf föranleddes en nedsättning i sädesprisen, som för afnämare var fördelaktig, men som hos den jordbrukande allmogen, hvilken påräknat de högre sädesprisens bibehållande för att få tillgång till bestridande af sina kronoutskylder och andra nödiga utgifter, väckte så mycket större missnöje, som mycken säd var skämd i följd af ihållande regn under bergningen och ej kunde användas till annat än bränvinsbränning eller föda åt kreaturen. Häraf föranleddes en ny förordning af den 5 November, som medgaf husbehofsbränning med mindre pannor under några veckor i December det löpande året samt i April och Maj det följande. Denna författning, som vållade spanmålsprisens stigande, väckte åter missnöje i städerna, och detta kom till utbrott i Göteborg, hvartill äfven en särskild anledning medverkade. Grosshandlaren derstädes Björnberg hade nemligen, till någon ersättning för sina förluster såsom arrendator af ett kronobränneri, der, enligt den utfärdade författningen, tillverkningen nu skulle inställas, fått särskildt tillstånd att under några månader dermed fortfara, hvilket väckte sådan förbittring hos de lägre folkklasserna, som ledo värst af de höga spannmålsprisen, att Björnbergs hus stormades och hela bränneriet var nära att förstöras, hvilket dock förekoms genom kraftiga åtgärder af chefen för Göteborgs eskader, konteramiralen Georg de Frese, som lyckades öfvertyga folkmassan att bränneriet för tillfället ej var i gång, samt äfven lofvade, att någon tillverkning der ej tills vidare skulle få ske. Man hade undvikit att begagna militärisk handräckning för upploppets stillande, emedan man ej trodde sig kunna lita på garnisonen; men så snart underrättelse kom till Stockholm om hvad som passerat, beordrades en del af vestgöta kavalleriregemente att inrycka i Göteborg, för att upprätthålla ordningen, och tillika blef bränvinstillverkningen i kronobränneriet tills vidare instäld.
Äfven i åtskilliga andra städer föreföllo oroligheter i följd af den rådande nöden och de höga spanmålsprisen. I Malmö skockade sig pöbeln och föröfvade våldsamheter mot handlande, som beskyldes att slå under sig den till torgs ämnade spanmålen från landsbygden, för att oskäligt stegra prisen derå. För att stilla detta upplopp måste manskap af södra skånska kavalleriet inkallas. Man gick derefter så strängt till väga med deltagarne i upploppet, att två dömdes till lifsstraff och flere att undergå spöstraff eller fängelse vid vatten och bröd, hvilken dom af konungen faststäldes.
I Norrköping gjorde pöbeln nyårsdagen 1800 hemgång hos åtskillige bryggare, som äfven hade bränvinsförsäljning och som höjt bränvinsprisen öfver faststäld taxa. Af samma anledning föreföllo dylika oordningar i Linköping, och i båda städerna begingos flera våldsamheter. Lifgrenadierregementet måste inkallas för att återställa lugnet, och även här förfor man med mycken stränghet mot de brottslige,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
