Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1797-1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de afbrutna underhandlingarna, men de blefvo utan påföljd, emedan man fortfor att å ingendera sidan vilja gifva efter. Slutligen ansåg konungen klokast att göra slut på dessa underhandlingar och skref derom till kejsaren ett bref, hvilket Stedingk fick befallning att framlemna och som hos kejsaren väckte mycken förtrytelse.
Redan innan detta bref afläts, hade konungen varit betänkt att på annat håll se sig om efter en brud. Såsom redan är berättadt, skall storfurstinnan Elisabeth hafva under hans vistelse i Petersburg gifvit honom anvisning på hennes yngre syster, prinsessan Fredrika Dorothea Wilhelmina af Baden, och denna vink beslöt konungen nu att följa. Han skickade generallöjtnanten Evert Fredrik Taube till prinsessans föräldrar, markgrefven och markgrefvinnan af Baden, för att höra sig före. Taube blef särdeles välkommen vid det lilla hofvet i Carlsruhe, och hans framställningar om förbindelsen mellan konungen och den 16-åriga prinsessan understöddes på det lifligaste af hennes föräldrar. Innan någon formlig framställning om hennes förmälning med konungen i Sverige skedde, ville dock Gustaf Adolf göra personlig bekantskap med sin blifvande gemål, och man öfverenskom om ett möte i Erfurt, dit Gustaf Adolf i djupaste inkognito afreste i Juli 1797. Prinsessan Fredrika, utmärkt lika mycket genom ett intagande yttre som genom ett mildt, älskligt väsende, gjorde genast på honom det lifligaste intryck, och den 14 Augusti 1797 firades deras formliga förlofning. Den 2 Oktober ankom hon, ledsagad af sin mor och en af sina systrar, till Anklam vid gränsen af Pomern, der hon mottogs af Taube och af hela sin blifvande hofstat. Härifrån fortsattes resan öfver Greifswald till Stralsund, der prinsessan skildes från sin mor och sin syster samt gick ombord å en svensk eskader under amiralen grefve Clas Wachtmeisters befäl, som förde henne till Drottningholm, der hon mottogs med stor högtidlighet, hvarefter förmälningen firades i slottskapellet i Stockholm den 31 Oktober 1797.
Taube hade under tiden stannat i Tyskland för att närmare gifva akt på de politiska förhållande derstädes, hvilka ock nu voro af stor betydenhet.
Frankrike hade, alltsedan revolutionens utbrott 1789, mer än någon annan europeisk stat fäst de öfriga makternas uppmärksamhet. Hvälfningarna derstädes hade satt alla Europas regenter i oro, och de fleste bland dem hade förbundit sig mot den nya fristaten; men denna hade gått segrande ur striden, och året 1796 hade varit ännu rikare på framgångar för franska republiken än de föregående. En ung corsican Napoleon Bonaparte, som fått befälet öfver den franska här, hvilken skulle uppträda uti Italien, hade tidigt på våren gått öfver Alperna, inryckt i Piemont, slagit de sardinska och österrikiska härförarne, och tvungit konungen af Sardinien att den 15 Maj ingå fred samt till Frankrike afträda Savojen och Nizza. Bonaparte hade derefter fullföljt sina framgångar mot österrikarne, hvilka snart drefvos ur Italien, der endast det starkt befästade Mantua återstod dem, hvilket af fransmännen belägrades. Hertigarne af Parma och Modena måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
