Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1797-1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom förbindelsen mellan Frankrike och den franska hären i Egypten blef afskuren samt denna här ansågs förlorad för Frankrike. Närmaste följden häraf blef Turkiets krigsförklaring mot Frankrike samt ett förbund mellan Ryssland och Turkiet mot detta rike. Engelska, ryska och turkiska flottorna voro nu rådande å Medelhafvet, och konung Ferdinand i Neapel och Sicilien, en yngre broder till konung Carl IV i Spanien, inryckte i kyrkostaten och intog Rom. Nu förklarade franska republiken krig mot konungarne af Sardinien och af Neapel, i början af December. Den förre flydde från Piemont till Sardinien, och Piemont införlifvades med Frankrike. Den senare anfölls af en fransk här, som återtog Rom, slog den neapolitanska hären och intog Neapel i Januari 1799, då konungen flydde till Sicilien och konungariket Neapel förklarades för en Parthenopeisk republik.
Under dessa våldsamheter till lands hade de maktegande inom Frankrike visat icke mindre håg att gå lika våldsamt till väga äfven till sjös. Republiken täflade nu med England i öfvervåld mot de neutrala makternas handel, och detta blef en ny anledning för svenska regeringen att afbryta det begynta närmandet till Frankrike. Redan mot slutet af 1797 hade ock friherre Stael upphört att vara svensk minister i Frankrike och ingen annan hade blifvit dertill förordnad.
Med England hade svenska regeringen redan en längre tid varit i ett spändt förhållande, i följd af de engelska kryssarnes våldsamma förfarande mot svenska så väl som andra neutrala makters handelsfartyg. Mot slutet af året 1793 hade hofkanslern Lars von Engeström blifvit svensk minister hos engelska regeringen och gjort sitt bästa för att förmå densamma att mera respektera de neutrala makternas rättigheter samt äfven till en del lyckats; men då man i England erfor, att svenska regeringen under året 1794 inledt förbindelser med franska republiken, hade de förra våldsamheterna åter begynt utöfvas, och sedan Engeström i slutet af Oktober 1795 lemnat England för att såsom svensk minister afgå till Wien, hade hans efterträdare, förre ministerresidenten i Konstantinopel Per Olof von Asp, lika litet lyckats förmå engelska regeringen till ett annat förfarande.
Med Danmark, hvilket hade samma intresse som Sverige att betrygga de neutrala makternas sjöfart, stod likväl svenska regeringen icke i det mest vänskapliga förhållande, ehuru Fredrik Wilhelm von Ehrenheim, hvilken efter Johan Wilhelm Sprengtporten i December 1795 blifvit svensk minister i Köpenhamn, der med nit och skicklighet bevakade Sveriges intressen. De ryska af svenska regeringen med välbehag emottagna förslagen om Norges förening med Sverige hade icke blifvit hemliga för danska regeringen och hos denna med skäl väckt misstroende till den svenska. I följd häraf började den förra göra svårigheter vid uppfyllandet af sina förbindelser enligt det med Sverige afslutade fördraget, och 1798 företogs ingen gemensam utrustning af eskadrar från båda länderna till sjöfartens beskyddande. I stället utgick en särskild svensk eskader af tre fregatter och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
